Bryt konsumtionskedjan: Sveriges ansvar i den globala marknaden

I dagens samhälle är vi fast i en ständig jakt på det senaste och det bästa. Nya telefoner, nya kläder, nya prylar – vi köper nytt trots att det vi redan har knappt är en månad gammalt. Den här oändliga konsumtionen är inte bara ett harmlöst beteende. Det är en kedja som binder oss till globala system av exploatering, och detta blir särskilt tydligt när vi ser hur många av de produkter vi ivrigt köper kan kopplas till tvångsarbete i Kina. 

Vi har blivit ett samhälle som drivs av bekvämlighet och omedelbar tillfredsställelse. Individualismen har fått fäste i Sverige och med det har vi blivit blinda för konsekvenserna av vår konsumtion. Vi tänker sällan på varifrån våra produkter kommer eller vilka som tillverkar dem. Istället sätter vi våra egna behov först och ignorerar de verkliga kostnaderna – de mänskliga kostnaderna – bakom varje ny telefon eller trendig klädstil. 

Ta till exempel de elbussar som rullar genom Stockholms gator. Rapporter har visat att de kan vara tillverkade under förhållanden som involverar tvångsarbete av utsatta minoriteter i Kina. Dessa bussar, som vi gärna lyfter fram som symboler för hållbarhet och framsteg, bär på en mörk hemlighet. Samma sak gäller svenska företag som Ericsson, som har anklagats för att köpa komponenter från kinesiska fabriker kopplade till tvångsarbete. Även H&M tvingades avsluta samarbetet med en kinesisk leverantör efter att kopplingar till tvångsarbete i Xinjiang avslöjades. 

Detta är inte enstaka fall – det är en del av ett större system som drivs av vår omättliga aptit på billiga och snabbt utbytbara produkter. 

Men vi konsumenter bär också ett ansvar. Vår besatthet av att alltid ha det nyaste, vår tendens att slänga fullt fungerande saker för att de inte längre känns "moderna", är det som håller det här systemet vid liv. Om vi vill se en förändring måste vi börja med oss själva. Vi måste sluta jaga det senaste och istället fråga oss varifrån våra produkter kommer – och till vilket pris de har tillverkats. 

Samtidigt behöver våra ledare visa väg. Sveriges regering måste våga ta ställning. Vi behöver större transparens i leveranskedjorna och hårdare regleringar för företag som gör affärer med länder kända för att kränka mänskliga rättigheter. Vi kan inte fortsätta fylla våra hem med produkter som tillverkats på bekostnad av människors frihet och värdighet. 

Frågan är, bryr vi oss tillräckligt för att agera? Eller kommer vi att fortsätta blunda och låta konsumtionen styra våra liv, trots att vi vet vilka lidanden den orsakar? 

Om vi verkligen värderar mänskliga rättigheter måste vi sluta välja när de spelar roll. Vi måste ställa högre krav på våra företag, våra ledare och oss själva. Sverige har ett val att göra: Vill vi vara ett samhälle som sätter människovärde framför egoistiska begär? Vill vi bryta oss loss från den destruktiva konsumtionskedjan, eller ska vi förbli fångade i den och fortsätta stödja exploateringen av människor långt bortom våra gränser? 

Svaret på den frågan kommer att definiera oss som nation. Låt oss hoppas att vi väljer rätt.