Det här är verkligheten:

Singapore, en nation känd för sin strategiska diplomati, har länge balanserat sina relationer mellan USA och Kina. Men nu antyder landets försvarsminister att omvärldens syn på USA förändras – från befriare till en stor störningsfaktor, och nu till en hyresvärd som kräver betalning. Seniorminister Lee Hsien Loong sammanfattade världens utmaning när han konstaterade att USA inte längre är berett att upprätthålla den globala ordningen, vilket gör den internationella miljön mer oförutsägbar och instabil.

På bara några veckor har Trump-administrationen orsakat en revolution i utrikespolitiken:

• Att överge allierade: USA har i praktiken övergivit Ukraina, en långvarig demokratisk allierad, trots löften om att skydda dess säkerhet enligt Budapestmemorandumet som undertecknades för 30 år sedan. Nu kräver administrationen en stor del av Ukrainas mineraltillgångar som "betalning" för amerikanskt stöd.
• Handelskonflikter: Washington har inlett handelskrig mot sina närmaste partners, Kanada och Mexiko, och har gjort kontroversiella krav som att köpa Grönland från Danmark och ta över Panamakanalen.
• Internationell reträtt: USA har dragit sig ur Världshälsoorganisationen och försökt avveckla stora delar av sitt internationella biståndsprogram – en radikal förändring från den generositet som präglat amerikansk utrikespolitik sedan första världskriget.
• Brott mot handelsregler: De tullar som USA infört strider mot de regler som landet själv skapat och försvarat under årtionden, och omvärlden har lagt märke till det. Detta signalerar en global förändring i utrikespolitiken.

Tyskland, som varit en central del av USA:s säkerhetssystem efter andra världskriget, upplever nu en dramatisk förskjutning. Friedrich Merz, som förväntas bli Tysklands nästa förbundskansler, har gjort klart att hans högsta prioritet är att stärka Europa så att det kan bli oberoende av USA. Han har till och med föreslagit att Frankrike och Storbritannien borde utvidga sina kärnvapenparaplyer till att omfatta Tyskland, eftersom han inte längre litar på att USA skulle försvara hans land. Detta ifrågasätter själva kärnan i NATO.

Samtidigt följer Taiwan utvecklingen med oro. Om USA kan svika Ukraina, vad hindrar dem från att göra detsamma mot Taiwan? Istället för att stärka öns försvar mot Kinas aggression har Trump skällt ut Taiwan för att inte spendera tillräckligt på sitt eget försvar. Många i Taiwan fruktar nu att USA kan göra en överenskommelse med Peking och lämna dem i sticket – precis som Ukraina.

Men först, här är vår ståndpunkt:

Dessa förändringar är början på en ny multipolär världsordning. Stora länder som Tyskland och Japan kommer att behöva ta ansvar för sin egen säkerhet. Detta kan innebära att både Japan och Sydkorea börjar överväga kärnvapen som en försäkring mot framtida aggression. Under det amerikanska säkerhetsparaplyet har vi sett relativt lite kärnvapenspridning, men det kan förändras radikalt.

Länder kommer också att försöka minska sitt beroende av den amerikanska dollarn. Europa kan börja ge ut EU-obligationer som en konkurrens till amerikanska statsobligationer, vilket skulle minska USA:s ekonomiska fördel. USA:s privilegierade position har gjort det möjligt att skuldsätta sig till låg kostnad, men den makten kan försvagas snabbare än någon tror.

Allt detta gynnar Ryssland och Kina, som i åratal har haft som mål att minska amerikanskt inflytande. En rysk analytiker beskrev nyligen Trumps Ukraina-politik som en "julklapp, påsk, Hanukkah och Vladimir Putins födelsedag på samma dag".

För dem som anser att det är dags att förändra den USA-centrerade världsordningen: har ni verkligen vägt kostnaderna mot fördelarna? USA har i åtta decennier byggt ett internationellt system av regler och normer som har gett oss den längsta perioden av storpolitisk fred och ekonomiskt välstånd i mänsklighetens historia. Landets allianser är en enorm kraftförstärkare för dess globala inflytande. USA har varit den största vinnaren av detta system, men nu ser vi hur det börjar falla sönder – och med det, en farligare och mer instabil värld.

Vad innebär detta för Sverige?

Sverige, traditionellt neutralt men nu medlem i NATO, måste omvärdera sin försvarspolitik i ljuset av dessa förändringar. Östersjöregionen blir alltmer en geopolitisk brännpunkt, med sabotage av undervattenskablar och ökande rysk aggression. Statsminister Ulf Kristersson har varnat för att Östersjön nu är en "högriskzon", och Sverige stärker sina försvarsinsatser.

I hela Europa ökar investeringarna i försvar. Sverige och Danmark har nyligen ingått avtal om att köpa 165 nya stridsfordon från BAE Systems, vilket speglar en bredare trend där europeiska nationer inser att de inte längre kan förlita sig på USA.

Historiskt sett hade Sverige ett kärnvapenprogram mellan 1945 och 1972, men valde att avveckla det efter att ha undertecknat icke-spridningsavtalet 1968. Givet dagens osäkra världsläge och den ökande osäkerheten kring USA:s åtaganden, är det dags att ompröva den positionen.

Vi anser att Sverige bör inleda ett kärnvapenprogram för att ha en egen avskräckningsförmåga.

Sverige kan inte längre förlita sig på att andra kommer till vår undsättning i en krissituation. Att utveckla en egen kärnvapenkapacitet skulle ge oss en starkare röst internationellt och säkerställa att vi själva bestämmer vår framtid. I en värld där stormakter bryter löften och gamla allianser ifrågasätts, måste Sverige prioritera sin egen säkerhet – och det börjar med att skaffa en trovärdig avskräckningsförmåga.