En Nation Som Straffar De OsSkyldiga och Skyddar De Skyldiga: Sveriges Trasiga Invandringssystem

Lena Bezhenar hade tillbringat nästan hela sin barndom och tonårstid i Sverige. Hon kom hit som åttaåring, lärde sig språket flytande, gick i svenska skolor, skaffade svenska vänner och arbetade till och med inom vården – hon hjälpte äldre i ett land med en växande brist på vårdpersonal. Hon gjorde allt rätt. Hon följde reglerna. Hon bidrog.

Lena Bezhenar 18

Ändå blev hon inte belönad för sina insatser – istället fick hon ett utvisningsbesked.

Hennes brott? Att fylla arton.

Medan Lena förberedde sig för sina slutprov och planerade sin framtid, beslutade Migrationsverket att hon inte längre hade rätt att stanna i Sverige. Trots att hon hade bott här mer än halva sitt liv, talade svenska flytande, aldrig brutit mot lagen och arbetade för att försörja sig själv – så spelade inget av det någon roll. Byråkratisk likgiltighet och ett stelbent system dikterade att eftersom hon nu var vuxen, föll hon inte längre under det uppehållstillstånd som täckte hennes familj.

Hon ska nu skickas tillbaka till Ukraina – ett land hon knappt minns – mitt under brinnande krig. Lena har fyra veckor på sig att packa sina saker och lämna Sverige. Om hon inte gör det riskerar hon inreseförbud – inte bara till Sverige utan till hela Schengenområdet.

Samtidigt, i samma land som utvisar en hårt arbetande ung kvinna, får andra individer med en helt annan historia stanna. Dessa är personer som, trots att de kommit till Sverige som flyktingar eller asylsökande, inte bara har vägrat att integrera sig utan aktivt har skadat det svenska samhället. Vissa har begått våldsbrott – misshandel, rån, narkotikabrott och till och med terrorhandlingar. Andra är en del av organiserade kriminella nätverk som terroriserar svenska gator med gängvåld, skjutningar och attacker på polis och räddningstjänst.

Och ändå – till skillnad från Lena – blir de inte utvisade.

Ett system som belönar kriminalitet och straffar hederlighet

Detta är inte bara ett tragiskt enskilt fall. Lenas historia är inte unik.

Under de senaste åren har flera unga, välintegrerade ukrainare blivit utvisade medan våldsbrottslingar, knarklangare, våldtäktsmän och till och med misstänkta terrorister har fått stanna i Sverige – med hänvisning till mänskliga rättigheter eller risken för deras säkerhet i hemlandet.

Anastasiia Bigun, en annan ukrainsk tonåring som flytt kriget, står inför samma öde. En toppstudent, flytande i svenska, med drömmar om att bli läkare – men även hon får beskedet att hon inte har någon plats i Sverige. Hennes familj, som redan fått permanent uppehållstillstånd, är förtvivlad över Migrationsverkets beslut. Anastasiia, precis som Lena, överklagar nu sin utvisning.

Anastasiia Bigun 18

Samtidigt får otaliga kriminella, ofta från just de regioner som Sveriges migrationspolitik har fokuserat på under det senaste decenniet, stanna – trots att de dömts för grova brott. Undanflykten? Att deras hemländer kanske inte är säkra för dem. Ironin? De är en fara för svenskar – de människor som tog emot dem från första början.

Svensk byråkrati: En blind maskin utan sunt förnuft

Sveriges migrationspolitik är en katastrof – ett totalt misslyckande sett ur logikens, rättvisans och nationens intresse. En persons rätt att stanna i landet bör inte bero på byråkratiska teknikaliteter som ignorerar verkligheten. Det bör bero på om de är en tillgång för samhället – eller ett hot.

Men Sveriges system gör precis tvärtom.

Det straffar de goda, de hårt arbetande, de laglydiga. Det sliter upp människor med rötter här och behandlar dem som förbrukningsvaror. Det säger till unga kvinnor som Lena och Anastasiia att oavsett hur mycket de integrerar sig, oavsett hur mycket de bidrar – så är de i slutändan inte välkomna.Samtidigt skyddar systemet kriminella, radikala islamister och samhällsparasiter under falsk humanitär täckmantel. Sverige går i kramp för att blidka dem som sprider våld, kaos och extremism i landet – livrädda för att anklagas för rasism eller främlingsfientlighet.

Var finns rättvisan i detta? Var finns det sunda förnuftet?

Den politiska fegheten som skapat denna katastrof

Detta är ingen slump. Det är inget misstag. Det är resultatet av åratal av ideologisk vansinnighet och politiker som hellre signalerar dygd om mänskliga rättigheter än faktiskt skyddar sina egna medborgare.

Den vänsterstyrda makteliten i Sverige har drivit en migrationsagenda som prioriterar hur det ser ut, snarare än vad det leder till. De låter hellre en våldsbrottsling stanna och utsätter svenska liv för fara än att riskera kritik för att skicka hem någon till ett "osäkert" land – även om personen själv är en fara för alla runtomkring.

Samtidigt behandlas hederliga, laglydiga individer som en eftertanke – de kastas ut för att de inte passar in i den tekniska tolkningen av en stelbent, verklighetsfrånvänd lagstiftning.

Detta är inte medmänsklighet. Det är inte rättvisa. Det är svek.

Ett svek mot svenska medborgare. Ett svek mot rättvisans principer. Ett svek mot det sunda förnuftet självt.

Vad måste förändras?

Sverige måste genomföra en total omstrukturering av sin invandringspolitik. Det nuvarande systemet är oförsvarligt. Det går inte att lappa ihop – det måste rivas och byggas om från grunden.

• Kriminella invandrare ska utvisas omedelbart. Inga fler ursäkter, inga fler fördröjningar. Om du kommer till Sverige och begår brott, ska du förlora rätten att stanna – oavsett om ditt hemland är "farligt". Du förlorade din rätt till Sveriges skydd i samma ögonblick som du blev en fara för andra.
• Integration och bidrag till samhället ska belönas. Människor som Lena och Anastasiia, som visat sin vilja att bidra, ska inte skickas bort. De ska ges en snabb väg till uppehållstillstånd – och till och med medborgarskap. Det är precis sådana människor Sverige behöver.
• Sluta dalta med extremism. Islamistiska extremister, gängmedlemmar och utländska brottslingar har fått hållas alldeles för länge. De ska utvisas utan pardon. Deras närvaro gynnar ingen.
• Prioritera svenska medborgare. Sveriges politik ska först och främst tjäna svenska folkets intressen. Om en policy gynnar kriminella och straffar laglydiga, ska den skrotas omedelbart.

Tiden för förändring är nu

Om Sverige fortsätter på denna väg, kommer vi att förstöra oss själva. Inget land kan överleva om det straffar de goda och skyddar de onda.

Lenas och Anastasiias utvisningar är inte bara enskilda tragedier – de är symboler för allt som är fel med svensk invandringspolitik. De är varningssignaler, blinkande röda lampor som säger att om vi inte byter kurs nu, kommer vi att fortsätta rakt mot stupet.

Frågan är: kommer Sverige att vakna i tid? Eller kommer vi att fortsätta offra människor som Lena och Anastasiia – samtidigt som vi ger skydd åt dem som vill förstöra det samhälle som tog emot dem?

Valet är vårt. Tiden att agera är nu.