I generationer har vårt land blomstrat tack vare starka familjer, sammanhållna samhällen och gemensamma värderingar. Men idag ser situationen annorlunda ut. Födseltalen sjunker, och familjer blir allt mindre. Det är kanske inget som dominerar rubrikerna, men det är ett verkligt problem – ett problem som hotar landets framtida stabilitet, både ekonomiskt och kulturellt.
Tänk efter: en krympande befolkning innebär färre människor som driver innovation, färre som bidrar till ekonomin och i slutändan ett åldrande samhälle som kämpar för att hålla sig flytande. Det innebär också att något djupare – vår identitet, våra traditioner – långsamt riskerar att försvinna. Det som står på spel här handlar inte bara om siffror; det handlar om själva grunden för vad som gör Sverige till Sverige. Och om vi verkligen bryr oss om att bevara det, måste vi skapa en miljö där familjer kan växa och där steget att bilda familj inte känns som en oöverstiglig utmaning.
Det är ingen hemlighet att ett samhälle måste förnya sin befolkning för att förbli stabilt och välmående. För Sverige innebär det att vi når den så kallade reproduktionstakten – cirka 2,1 barn per familj. Det är den nivå som krävs för att befolkningen ska förbli stabil utan att vi i alltför hög grad behöver förlita oss på externa faktorer för att fylla gapet. Problemet? Just nu är vi långt ifrån att nå det målet.
År 2023 låg Sveriges totala fertilitetstal på bara 1,45 barn per kvinna – den lägsta siffran som någonsin registrerats sedan mätningarna började på 1700-talet. Även bland kvinnor födda i Sverige var siffran något högre, runt 1,62 barn per kvinna, men fortfarande långt under den nivå som krävs för långsiktig stabilitet. Om det föds för få barn blir framtiden snabbt mer osäker. En åldrande befolkning innebär fler pensionärer, färre arbetstagare och ökande tryck på allt från pensionssystem till sjukvård. På sikt kan denna obalans skapa ekonomiska påfrestningar och till och med bromsa tillväxt och innovation.
Livet idag är inte enkelt, och ingen låtsas att det är det. Unga kämpar med stigande levnadskostnader, svårigheten att hitta en bra bostad och en arbetsmarknad där stressen tycks vara konstant. Att skaffa barn? Det känns ofta mer som ett framtidsmål än en aktuell verklighet. Många skjuter upp barnskaffandet, och den genomsnittliga åldern för förstföderskor närmar sig nu 30 år.
Ekonomisk osäkerhet, trots Sveriges generellt starka ekonomi, spelar en stor roll. En förändrad arbetsmarknad med fler korttidskontrakt och färre fasta jobb gör det svårare att planera för framtiden. Vissa överväger till och med miljöaspekter i sitt beslut och frågar sig om det är rätt att sätta fler barn till världen.
Detta är inte ett problem utan lösningar. Sverige har redan några av världens bästa familjepolitiska reformer, men det finns alltid utrymme för förbättringar. Vi kan göra mer för att stötta familjer genom att säkerställa tryggare anställningar, mer överkomliga bostäder och en samhällsmiljö där balansen mellan arbete och familjeliv inte känns som en omöjlig ekvation.
Tänk dig ett samhälle där det är lättare – ekonomiskt, socialt och emotionellt – att skaffa barn. Ett land där du inte måste välja mellan en meningsfull karriär och att bilda familj. En plats där bostadsmarknaden inte gör det nästintill omöjligt för unga familjer att få ett hem, och där högkvalitativ barnomsorg inte är något man måste kämpa för att få tillgång till.
Att uppmuntra familjebildning handlar inte om att påtvinga en stelbent idé om hur ett familjeliv ska se ut. Det handlar om att se till att familjebildning inte uppfattas som en börda, utan som något naturligt och givande. Det handlar om att säkerställa att våra barn växer upp i ett Sverige som känns bekant, där de kan knyta an till de värderingar och berättelser som har format vår historia – samtidigt som de bygger en framtid de kan vara stolta över.
Sveriges kultur är något verkligt unikt, format av århundraden av gemensam historia, traditioner och värderingar som gått i arv från generation till generation. Men här är sanningen – dessa traditioner lever inte vidare av sig själva. De förs vidare genom familjer, genom föräldrar som lär sina barn, genom gemensamma upplevelser som skapar sammanhang och mening.
Om vi inte har tillräckligt många familjer som uppfostrar barn – vem ska då föra dessa traditioner vidare?
För att vända denna utveckling måste vi göra det lättare för familjer att trivas och växa. Oavsett om det handlar om skattesänkningar, bättre föräldraledighet, mer överkomliga bostäder eller starkare samhällsstöd, behövs konkreta lösningar som verkligen gör skillnad. Åtgärder som ökar jobbstabilitet och förbättrar balansen mellan arbete och familjeliv kan bidra till att skapa ett samhälle där familjelivet känns hanterbart – inte överväldigande.
Och detta handlar inte bara om föräldrar – det handlar om oss alla. Ett samhälle som stöder familjer är ett samhälle där alla vinner. Livskraftiga gemenskaper, en stark ekonomi och en gemensam känsla av mening och mål sker inte av en slump – de byggs, generation efter generation.
Om vi vill att Sverige ska förbli en plats vi är stolta över att kalla vårt hem, måste vi agera nu. Att stärka familjer handlar inte bara om nutid – det handlar om att säkra framtiden för oss alla. Det handlar om att se till att nästa generation ärver ett Sverige som inte bara är välmående, utan också djupt rotat i sin historia och sina värderingar.
Tillsammans kan vi bygga den framtiden – en familj i taget.