I sin oändliga visdom har Europeiska unionen återigen bestämt sig för att den vet bäst när det gäller att kontrollera vad du får och inte får säga online. Ja, du hörde rätt – byråkraterna i Bryssel utökar sina censurbefogenheter, allt under förevändningen att de "skyddar din demokrati". Men låt oss kalla det vad det verkligen är: ett uppenbart försök att kontrollera narrativet och tysta oliktänkande röster.
EU:s senaste maktmissbruk kommer i form av Digital Services Act (DSA). Enligt deras officiella ståndpunkt är DSA tänkt att göra internet till en "säkrare plats". Men när man gräver djupare ser man att det snarare handlar om att skapa ett ramverk för att undertrycka yttrandefriheten.
Censur i allt utom namnet
EU-kommissionens vice ordförande Henna Virkkunen hävdar att DSA inte censurerar innehåll utan endast skapar "effektiva mekanismer för att ta bort olagligt innehåll, definierat av EU:s eller nationell lag". Hon rättfärdigar detta genom att säga att "det som är olagligt offline är också olagligt online".
Detta kan låta rimligt vid första anblicken, men den verkliga frågan är vem som bestämmer vad som är olagligt. EU, med sina ständigt växande lagar om hatpropaganda, fortsätter att tänja på gränserna för vad som utgör "olagligt tal", vilket skapar en miljö där det kan bli farligt att uttrycka en åsikt som går emot Bryssels agenda.
Skärpta lagar om hatpropaganda – men vem definierar hat?
Låt oss vara tydliga: verklig hatpropaganda är ett problem. Men frågan är inte om hatpropaganda ska hanteras, utan vem som definierar den. Enligt EU är det de som avgör detta. Och de fokuserar inte bara på att ta bort genuint skadligt innehåll, utan de kastar ett mycket bredare nät för att tysta kritik de ogillar.
EU-kommissionen kräver nu att så kallad hatpropaganda måste granskas inom 24 timmar och tas bort om det anses nödvändigt. Men här är problemet: 24 timmar är knappast tillräckligt för en ordentlig utredning. Denna ryggmärgsreaktion kommer oundvikligen att leda till att legitimt tal och debatt undertrycks.
Faktagranskning eller åsiktskontroll?
En annan oroande aspekt av DSA är EU:s ökade satsning på faktagranskning. På pappret låter det bra – vem vill inte ha verifierad information? Problemet är att faktagranskare inte alltid är så opartiska som de påstår sig vara. Vi har sett otaliga exempel på hur faktagranskning används som ett politiskt verktyg snarare än en neutral verifieringsprocess. Ofta lutar det åt att förstärka en vänsterliberal agenda.
Innan årets slut planerar EU att utöka sitt tillsynsteam för DSA till 200 anställda. Det innebär 200 personer vars enda jobb är att övervaka vad du säger online. Om det inte oroar dig, borde det göra det.
Varför denna plötsliga offensiv?
Så varför skärper EU plötsligt greppet om det digitala samtalet? Det verkar som att den ökande globala opinionen för yttrandefrihet skrämmer dem. Till skillnad från tidigare år börjar många stora teknikföretag nu aktivt stödja yttrandefrihet, snarare än att undertrycka konservativa röster. Och EU ser detta som ett direkt hot.
Virkkunen har uttryckligen sagt att teknikföretag som stödjer yttrandefrihet kan utgöra en fara för den europeiska demokratin. Ja, du läste rätt: enligt Bryssel är yttrandefrihet nu ett hot mot demokratin. Sanningen är att de helt enkelt inte gillar yttrandefrihet när den används för att kritisera dem.
En farlig global precedens för censur
Konsekvenserna av EU:s DSA sträcker sig långt bortom Europa. I vår digitalt sammanlänkade värld får internetregler i en region globala effekter. Om EU lyckas implementera dessa drakoniska åtgärder kan det skapa en farlig standard för onlinecensur världen över.
Glöm heller inte de praktiska utmaningarna. De nya reglerna lägger en enorm börda på teknikföretagen, som förväntas övervaka innehåll dygnet runt, fatta snabba beslut i komplexa frågor, och potentiellt censurera innehåll som är fullt lagligt på andra håll. Detta är inte bara opraktiskt, utan en säker väg till övertramp och misstag.
Dessutom ignorerar EU:s one-size-fits-all-approach kulturella och språkliga skillnader. Vad som anses stötande i en kultur kan vara fullt acceptabelt i en annan. Men, som vi vet, är enhetlighet och centralisering en del av EU:s agenda.
En kylande effekt på yttrandefriheten
Kanske det mest alarmerande i allt detta är den självcensur dessa regler kommer att leda till. När människor vet att de övervakas, när de fruktar att deras ord kan flaggas eller raderas, blir de mindre benägna att tala ut.
Vi såg detta i Storbritannien under sommarens oroligheter, där människor arresterades för saker de skrev online. Plötsligt blev folk rädda för att uttrycka sina åsikter, av oro för att polisen skulle knacka på deras dörr. Nu föreställ dig att detta sker över hela den europeiska kontinenten.
Detta stryper innovation, kreativitet och öppen debatt. Och låt oss vara ärliga: det är precis vad EU vill.
Vi måste försvara yttrandefriheten – innan det är för sent
Ingen argumenterar för ett helt laglöst internet. Det måste finnas vissa regler, men de måste vara tydliga, noggrant definierade och tillämpade konsekvent. Vad EU föreslår är det motsatta – vagt, brett och selektivt genomdriven censur.
Vi måste stå upp för yttrandefriheten och motsätta oss denna orwellska mardröm som EU försöker införa. Om vi låter censuren få fäste i Europa, dröjer det inte länge innan samma metoder sprids över hela världen.
Låt oss vara tydliga – detta är en attack på yttrandefriheten. Det är en maktövertagning, förklädd till demokratiskt skydd, och vi måste kämpa emot den. För när väl yttrandefriheten har tagits ifrån oss, är den oerhört svår att återfå.
Därför kämpar vi på Tillsammans för Sverige (TfS) för att bevara verklig yttrandefrihet. Vi vägrar låta oavsiktliga byråkrater diktera vad vi får säga. Om du tror på frihet och motsätter dig EU:s övertramp, stöd vår kamp för att stoppa DSA. 🔗 Läs mer om vår policy och vårt initiativ för att upphäva DSA här: Vår politik: Upphävande av EU:s Digital Services Act