Europa Behöver en Bukele-lösning: Total Krigsförklaring mot Gängkriminaliteten Nu!

Europa har ett problem, och det är ett problem som politiker har vägrat att lösa i årtionden. Brottslighet, gäng, laglöshet – allt eskalerar i en takt som är bortom kontroll i städer över hela eurozonen. Från Stockholm till Paris, Berlin till Bryssel, sprider sig no-go-zoner, våldet ökar och organiserad brottslighet opererar utan rädsla för konsekvenser. Det som en gång var otänkbart – massavrättningar, maffialiknande mord, drogkrig som spiller ut på gatorna – har blivit en daglig verklighet i många europeiska huvudstäder. De så kallade "ledarna" pratar om integration, fler sociala program och om att "förstå" de bakomliggande orsakerna, men deras feghet har bara stärkt de kriminella. 

Europa behöver inga fler diskussioner. Det behöver inte mer ”mjuk” polisarbete eller fler ursäkter om fattigdom och ojämlikhet. Det behöver en lösning – snabb, effektiv och skoningslös. Och det finns redan en beprövad modell för hur man gör det: El Salvador. 

Under president Nayib Bukele förvandlades El Salvador från ett av världens farligaste länder till ett av de säkraste. För bara några år sedan var det en nation fullständigt övertagen av gängvåld. De ökända gängen MS-13 och Barrio 18 terroriserade landet och gjorde hela stadsdelar till krigszoner. De utpressade företagare, mördade civila på måfå och gjorde vardagslivet outhärdligt. Mordfrekvensen var en av de högsta i världen. Tidigare politiker hade antingen varit för svaga för att agera eller rent av samarbetat med brottslingarna. 

Sedan förändrade Bukele allt. Han förhandlade inte. Han kompromissade inte. Han förklarade fullskaligt krig. Tiotusentals gängmedlemmar greps och kastades i fängelse i den största massarresteringen i landets historia. Regeringen byggde ett mega-fängelse med plats för 40 000 brottslingar och tog bort alla humanitära förevändningar för gängmedlemmar. Deras tatueringar – en gång en symbol för status – blev en omedelbar biljett till fängelse. Militärer patrullerade gatorna, räder genomfördes dagligen, och inga gängkontrollerade områden lämnades orörda. Inom några månader sjönk kriminaliteten dramatiskt. Mordnivån föll med över 90 %. Gatorna blev säkra igen. 

Det var en brutal strategi, men den fungerade. Inga utdragna rättegångar, inga långrandiga debatter om "rehabilitering". Bara omedelbar, beslutsam handling. Bukele förstod något som europeiska politiker är för fega för att erkänna: kriminella reagerar inte på vänlighet. De respekterar inte svaghet. De förstår bara styrka. 

Detta är exakt vad eurozonen behöver. Städer över hela Europa borde inleda massarresteringar, militarisera rättsväsendet och prioritera trygghet framför de så kallade "mänskliga rättigheterna" för brottslingar. Det finns ingen plats för organiserad brottslighet i ett civiliserat samhälle. Ursäkter – fattigdom, migration, sociala faktorer – betyder ingenting när oskyldiga människor blir knivhuggna, skjutna och våldtagna i sina egna bostadsområden. 

Sverige har till exempel nu ett av de värsta problemen med skjutvåld i hela Europa. Gängrelaterade bombdåd, något som är fullständigt otänkbart i en normal västerländsk demokrati, sker regelbundet. Frankrike är översvämmat av drogkarteller och etniska brottsnätverk som opererar utan rädsla. I Tysklands storstäder styr maffialiknande grupper som skrattar åt rättssystemet. Och vad gör politikerna? De pratar om "integrationsstrategier" medan deras medborgare lever i skräck. 

Eurozonen borde omedelbart implementera en El Salvador-liknande strategi. Bygg mega-fängelser. Massarrestera gängmedlemmar. Eliminera de juridiska kryphål som låter brottslingar slippa undan straff. Sätt in militära styrkor i de värst drabbade områdena och återta kontrollen. Om Bukele kunde rensa upp El Salvador – ett land som i princip var en kollapsad stat – då har Europa, med alla sina resurser, ingen ursäkt. 

Tiden för svaghet är över. Tiden för handling är nu. Den enda frågan är: har eurozonen som helhet, inklusive icke-EU-länder som Storbritannien, Norge och Schweiz, den kollektiva viljan att göra det som måste göras? Kommer kontinenten äntligen att erkänna att kriminalitet inte bara är ett nationellt problem utan ett europeiskt? Kommer ledarna att lägga undan byråkratiska hinder och svaga policies för att återta kontrollen, eller kommer de att fortsätta låta sina städer, sina länder och i slutändan hela sin civilisation slukas av kriminalitet?