Har du någonsin sett ett barn klänga desperat vid sin förälders ben och skrika i panik vid tanken på att bli lämnad ensam i fem minuter? Det är dagens Europa i ett nötskal. Europeiska unionen – en ekonomisk och politisk jätte på papper – beter sig som ett överväxt barn varje gång Washington antyder att deras fokus kanske ligger någon annanstans.
Ja, vi fattar. USA har varit västvärldens självutnämnda beskyddare i årtionden. Men här är en tanke: kanske är det dags att vi börjar agera som vuxna och slutar vänta på att farbror Sam ska hålla oss i handen. Amerika håller på att falla samman under sina egna ideologiska strider, ett samhälleligt sammanbrott och en identitetskris som får The Handmaid’s Tale att framstå som en barnbok. Och ändå rusar europeiska ledare runt och gör allt för att blidka USA:s senaste utrikespolitiska nycker, som om Vita huset delar ut gudomliga dekret.
Kan Europa ens fungera utan USA?
Låt oss vara ärliga – det kommer att bli tufft på kort sikt om USA drar sig tillbaka. NATO behöver omstruktureras, försvarsbudgetarna måste höjas och nya politiska allianser måste formas. Men tror vi verkligen att Europa är helt hjälplöst utan amerikanerna? Tyskland, Frankrike och Storbritannien har ekonomier som är större än de flesta länders. EU är en av de största ekonomiska blocken i historien. Ändå grips europeiska ledare av panik så fort Washington nyser, som om civilisationen står på randen av kollaps.
Varför? För att alltför många europeiska politiker har vant sig vid att lägga över ansvaret på någon annan. Säkerhet? Låt amerikanerna sköta det. Diplomati? Låt Washington bestämma. Ekonomisk stabilitet? Vi väntar och ser vad Vita huset säger. Det är patetiskt.
Amerika går sin egen väg – och det ser inte vackert ut
Om du någonsin undrat hur en dystopisk regim likt den i The Handmaid’s Tale kan växa fram, titta bara på vad som händer i USA. Landet slits sönder av en kulturkamp där båda sidor, höger som vänster, kämpar för sin egen extrema vision. Regeringen balanserar mellan total handlingsförlamning och auktoritär överkontroll, samtidigt som utrikespolitiken pendlar mellan kaosartade misslyckanden och en naiv isolationism. Är det här landet vi ska följa blint?
Washington har gjort det klart att de är beredda att dra sig ur Europas angelägenheter om det passar deras intressen. Okej. Låt dem. Vi måste sluta låtsas som att vi behöver deras godkännande för varje beslut vi fattar. Om USA vill isolera sig och leka världens eremit, så ska vi bara vinka adjö och fokusera på vår egen framtid.
Dags att Europa växer upp
Nog med det här krypandet. Europeiska länder måste ta på sig de vuxna byxorna och börja fatta beslut utifrån våra egna intressen. Stärk försvaret. Bygg upp en självständig energiförsörjning. Forma nya allianser som inte bara är Washingtons andrahandsval. Sluta vänta på att USA ska diktera vår roll i världen.
EU älskar att prata om ”suveränitet” och ”autonomi”, samtidigt som vi beter oss som ett hjälplöst barn i behov av amerikansk vägledning. Det är pinsamt. En kontinent som en gång styrde imperier, formade civilisationer och ledde industriella revolutioner beter sig nu som en svag, beroende tonåring.
Så till Europas ledare: Sluta fega ur. Sluta springa runt och söka USA:s godkännande. Res er upp, visa styrka och ta faktiskt ansvar. Annars ska vi inte bli förvånade när resten av världen slutar ta Europa på allvar – för om vi fortsätter att agera som barn, kommer vi också att behandlas som barn.