Gör Ryssland Litet Igen: Ett Arv av Erovring, Förtryck och Priset för Eftergift

“Make America Great Again. Make Europe Great Again. Lets Make Ukraine Great Again. Men vad sägs om Ryssland – borde vi äntligen göra Ryssland litet igen?” 

Det är en fråga som kan kännas djärv, kanske obekväm. Men historien tvingar oss att ställa den. För Ryssland – världens största land – byggdes inte genom fred eller diplomati. Det formades genom erövringar, massakrer och skoningslöst förtryck av dem som stod i dess väg. Och under Vladimir Putin fortsätter det blodiga arvet – oemotsagt och, ännu värre, accepterat genom eftergift. 

Men tänk om Ryssland reducerades till sin naturliga storlek? Tänk om de nationer som hålls fångna av Moskva äntligen fick sin frihet? Och vad händer om, medan världen fokuserar på Ukraina, en annan stormakt – Kina – väntar tålmodigt på att återta det som Ryssland en gång stal? 

Låt oss granska den brutala historien, de ignorerade lärdomarna och hotet som världen står inför. 

Ett Arv av Brutalitet: Från Moskoviternas Storhertigdöme till Putin 

Ryssland byggdes inte genom diplomati – det formades genom våld och terror. Från Ivan den förskräcklige till Stalins utrensningar och Putins invasioner har mönstret varit detsamma: förtryck, folkmord och exploatering. 

1. Erovring och Utradering: Grunden till Imperiet 

• Ivan den förskräcklige (1533–1584): Expansionen inleddes med den brutala erövringen av Tatariska khanaten (Kazan och Astrachan). Muslimska tatarer massakrerades eller förslavades, och de överlevande tvingades konvertera till kristendomen.
• Sibirien (1581–1778): Erövringen av Sibirien var ett folkmord på ursprungsbefolkningar som jakuter, tjuktjer och kamtjadaler. Kosacker brände byar, förslavade överlevande och torterade människor – män hängdes på köttkrokar, kvinnor våldtogs. Befolkningen minskade med upp till 70 %. Kamtjadalerna minskade från 150 000 till 10 000 genom massmord och sjukdomar.
• Kaukasus (1700–1800-tal): Rysslands expansion i Kaukasus resulterade i den systematiska utrotningen av tjerkesserna. Under tjerkessiska folkmordet (1860-talet) dödades eller deporterades hundratusentals till Osmanska riket.

2. Sovjetunionens Terror: Folkmord, Svält och Kulturförstörelse 

• Judar: Under tsarerna och Sovjetunionen utsattes judar för systematiskt förtryck. Pogromer – organiserade massakrer – ödelade judiska samhällen, och under Stalin krossades den judiska kulturen genom massarresteringar och utrensningar.
• Centralasiater: Under Stalins tvångskollektivisering utbröt kazakiska svälten (1930–1933), där över 1,5 miljoner människor dog – en fjärdedel av Kazakstans befolkning.
• Polacker och finländare: Miljontals polacker deporterades till Sibirien under Stalins styre, och under vinterkriget drabbades Finland av sovjetisk brutalitet.
• Holodomor (1932–1933): Den svältkatastrof som Stalin orsakade i Ukraina var ett medvetet folkmord – miljontals ukrainare svalt ihjäl för att krossa deras nationella identitet.
• Kalmyker och krimtatarer: Hela folkgrupper deporterades till Sibirien under andra världskriget. Tusentals dog under transporterna, och de som överlevde mötte misär i arbetsläger.

Holodomor (1932–1933)

3. Förtryckets Metoder – Verktygen för Imperiets Kontroll 

Från Ivan den förskräcklige till Putin – metoderna har alltid varit desamma: 

• Massakrer: Ursprungsbefolkningar, från sibiriska stammar till tjerkesser, utplånades.
• Tvångsdeportationer: Miljontals polacker, tatarer och andra minoriteter skickades till Sibirien.
• Kulturell utplåning: Genom förtryck och russifiering förbjöds ursprungsspråk och traditioner.
• Folkmord: Från tjerkessernas öde till Holodomor – folkmord var ett verktyg för kontroll.
• Exploatering: Ursprungsfolkens land plundrades, och de själva förslavades i tvångsarbetssystem.

Eftergiftens Pris: Har Vi Ingenting Lärt Av Historien? 

1930-talet lärde oss en smärtsam läxa: Att ge efter för diktatorer ger dem bara blodsmak. När Hitler marscherade in i Rhenlandet såg världen bort. När han tog Österrike och Tjeckoslovakien hoppades man att han skulle nöja sig. Men varje eftergift blev en inbjudan till mer krig. 

Och idag – gör vi samma misstag med Putin? 

• 2008 – Georgien: Putin invaderade Georgien och stal Abchazien och Sydossetien. Världen protesterade – men agerade inte.
• 2014 – Krim: Ryssland annekterade Krim från Ukraina – ett brott mot internationell rätt. Världen införde milda sanktioner – men gjorde inget mer.
• 2022 – Fullskalig invasion av Ukraina: Putin invaderade Ukraina och bombade städer sönder och samman. Väst skickade vapen – men var fortsatt rädda för att gå honom emot direkt.

2022 – Fullskalig invasion av Ukraina

Varje halvhjärtad åtgärd, varje mild sanktion, varje “röd linje” som aldrig upprätthölls – var eftergift. Och Putin lärde sig att väst saknade modet att stoppa honom. 

Inte ens Sverige har sluppit undan Putins Skuggor För de som tror att Putins ambitioner begränsas till det forna Sovjetunionen – tänk om. Även Sverige har känt av hans aggression: 

• Luftrumskränkningar: Ryska bombplan med kärnvapenkapacitet har kränkt svenskt luftrum.
• Ubåtsincidenter: Misstänkta ryska ubåtar har trängt in i svenska vatten.
• Cyberattacker: Svenska myndigheter har blivit måltavlor för ryska cyberattacker med syfte att skapa splittring och kaos.

Tror vi fortfarande att Rysslands krig bara handlar om gränser – eller är det tydligt att Putins krig är ett krig mot demokratin självt? 

Ett Splittrat Ryssland – En Tryggare Värld 

Men tänk om världen såg annorlunda ut? Tänk om Ryssland äntligen blev litet igen – inte genom krig, utan genom frihet. Genom att de nationer som hålls fångna av Moskva fick självbestämmande: 

• Tatarstan: Ett stolt folk med en rik kultur, men undertryckta av Moskva.
• Basjkortostan: En nation med djupa rötter, tystad av Kreml.
• Tjetjenien: Ett folk som krossats i två brutala krig, deras frihetsdrömmar dränkta i blod.
• Sibirien: Ett vidsträckt och rikt land, plundrat av Moskva medan dess folk lever i fattigdom.

Vad skulle hända om dessa nationer blev fria? Skulle Ryssland fortfarande ha kraften att föra krig? Eller skulle imperiet kollapsa under vikten av sin egen storhetsvansinne? 

Vi såg det hända en gång förut – 1991, när Sovjetunionen föll. Då blev världen tryggare. Nationer som Ukraina, Litauen och Estland blev fria. Ryssland krympte till 76 % av sin forna storlek. Så varför inte avsluta det som historien redan påbörjade? 

Men medan Världen Tittar på Ryssland – Vad Gör Kina? 

Medan Ryssland blöder i Ukraina, ser en annan stormakt på – Kina. Många har glömt att stora delar av det ryska Fjärran Östern en gång tillhörde Kina – tills Ryssland tog det genom tvångsavtal: 

• Aigunfördraget (1858): Ryssland tog landområden runt Amurfloden.
• Pekingkonventionen (1860): Ryssland lade beslag på det som idag är Vladivostok.

Även om dessa tvister officiellt är lösta, glömmer Kina aldrig sina förluster. Nyligen publicerade Peking kartor där gamla kinesiska gränser åter markerades – en påminnelse om att såren fortfarande finns kvar. 

Men vad händer om Ryssland, försvagat av sitt krig i Ukraina, plötsligt står utan förmåga att försvara sitt östra gränsområde? 

Skulle Kina, strategiskt och tålmodigt, smyga in genom bakdörren – och återta det som en gång var deras? 

Frågan Väst Måste Besvara 

Västvärlden har i åratal hoppats att Putin skulle förändras. Hoppats att sanktioner skulle bryta honom. Hoppats att dialog skulle tämja honom. Men hopp är ingen strategi. Och eftergift är inget försvar. 

Så vad måste göras? 

• Stöd självbestämmande: De nationer som idag hålls fångna i Ryssland förtjänar frihet. Låt Ryssland krympa till sin naturliga storlek.
• Krossa Putins krigsmaskin: Sanktionerna måste vara totala och skoningslösa – mot hans ekonomi, oligarker och medhjälpare.
• Säg sanningen: Visa världen vad Putin verkligen är – inte en “stark ledare”, utan en diktator, en slaktare och ett hot mot global fred.
• Var beredda på följderna: En försvagad rysk stat kan bjuda in nya konflikter, särskilt från Kina – så världen måste vara vaksam.

En Sista Fråga till Dig 

Om det någonsin funnits en tid att avsluta historien – att bryta upp det sista imperiet och ge frihet till de nationer som hålls fångna – då är den tiden nu. 

Om det någonsin funnits en tid att sätta stopp för eftergifter och möta Putins imperium ansikte mot ansikte – då är den tiden nu. 

Om det någonsin funnits en tid att ge Ukraina en chans att bli stort – som ett segerrikt, fritt och odelat land – då är den tiden nu. 

Så vi frågar dig: 

Skulle världen vara tryggare om Ryssland blev litet igen? 

Skulle friheten blomstra om dess fångna nationer äntligen blev fria? 

Och om vi inte gör något – om vi låter eftergifter styra oss – kommer inte historien att döma oss lika hårt som den dömde dem som en gång blundade för tyranniet? 

Tiden att välja är nu. Vad tycker du?