Ah, Sverige. Landet av lagom, kanelbullar och en exceptionellt bekväm plats vid EU:s fönster. Och vilken utsikt vi har idag! Låt oss ta en titt på vår alltid lika underhållande granne på andra sidan Atlanten – den självutnämnda globala domaren – som nu har bestämt sig för att leka kolonial gruvherre, men utan hacka, arbetskraft eller, tja, laglig äganderätt.
Varsågoda! USA:s utförsäljning av Ukrainas mineraler
Minns ni när vi trodde att USA skulle närma sig Ukraina som en normal investerare? Ni vet, det vanliga – ett diplomatiskt handslag, en trevlig pratstund om mineralrättigheter, kanske till och med ett exklusivitetsavtal för amerikanska företag? Tja, det visade sig att USA hoppade över formaliteterna och gick direkt på "finns det, så tar vi det"-strategin.
Zelensky, alltid optimisten, tänkte säkert: "Ja! Utländska investeringar! Detta kommer att vara bra för Ukraina – jobb, infrastruktur, ekonomisk tillväxt!" Men sedan gled amerikanerna över ett papper – inte ett kontrakt, inte en rättighetsöverenskommelse, utan en räkning.
Och inte vilken räkning som helst. De krävde 50% av Ukrainas sällsynta jordartsmetaller.
Låt oss ta en stund att beundra fräckheten här. Det var inte ens ett erbjudande. Det var ingen förhandling. Det var en kolonial skattefaktura.
USA gick i princip in i Ukrainas metaforiska hus, rotade i kylskåpet, åt upp maten och lämnade en lapp med texten: "Förresten, vi äger nu halva ditt kök. Mvh, Washington."
"Vänta… är det så bistånd fungerar?" Den verkliga trollkonsten här var hur Washington retroaktivt bestämde att tidigare bistånd inte alls var bistånd – det var ett osynligt lån med en mineralbaserad återbetalningsplan.
Föreställ er detta: Ni har det tufft, går till en matbank. De ger er en kasse mat. Ni tackar och tar hem den till familjen. Nästa gång ni kommer tillbaka ger de er mer mat – toppen, fortfarande gratis! Men den tredje gången ni kommer tillbaka trycker de en räkning i handen på er och kräver halva er lägenhet som betalning.
Zelensky, förståeligt nog, svarade med den diplomatiska motsvarigheten till: "Ursäkta, vad i helvete…?"
Det roligaste? Zelenskys regering äger inte ens dessa mineraler. De tillhör privata ukrainska företag. Staten kan reglera rättigheterna, men de kan inte bara ge bort äganderätten som om det vore en påse lösgodis.
Och ändå var Washingtons budskap i princip:
Den internationella Karen: USA som världens gnälligaste granne
USA älskar att tala om "regelbaserad ordning" – men här är grejen: man kan inte springa runt och bete sig som den värsta ordföranden i bostadsrättsföreningen och samtidigt förvänta sig att folk ska gilla en.
Har ni någonsin haft en granne som ständigt övervakar er gräsmatta, skickar klagomål om fel nyans av beige på huset och ringer kommunen om era soptunnor står en centimeter fel? Det är USA.
Men vad händer när en föreningsordförande blir lite för maktfullkomlig? De andra medlemmarna går ihop och röstar ut dem.
Så vad händer om Europa, Kina och andra stora ekonomier får nog och tänker, "Vet ni vad? Vi skippar dollarn och gör affärer i euro eller yuan istället."
Oj då. Om USA tyckte att inflationen på 9% var jobbig, vänta tills världen slutar låtsas att den amerikanska dollarn är helig. Spoiler: marknaden behandlar länder med 50% budgetunderskott och inga reservplaner som gårdagens sopor.
Historien bjuder på en ironisk vändning
Det mest ironiska? USA var den som skällde ut Ryssland för att olagligt ta mark och resurser. Men här står de nu och försöker svindla en krigsdrabbad allierad på halva dess mineraler.
Åtminstone är Rysslands imperialism rak på sak: invadera, bomba, annexera. Brutalt? Ja. Oärligt? Nej. Men USA? Nej, nej. De dyker upp i kostym, skakar hand, lämnar över lite "bistånd" och kommer tillbaka senare och hävdar äganderätt.
Och det är därför vi, när vi sitter här i Europa och sippar vårt kaffe, inte kan låta bli att skratta. För samtidigt som Washington pratar om allianser och vänskap, skriker deras handlingar "kolonial hyresvärd."
Så, kära USA, här är ett tips från andra sidan Atlanten: Om ni vill behålla era vänner, sluta bete er som en imperialistisk Karen. Annars kanske ni upptäcker att ni sitter väldigt ensamma vid nästa globala grannmöte.