Israels kostsamma avtal och vänsterns medskyldighet

Den senaste överenskommelsen om gisslanutväxling mellan Israel och Hamas är djupt oroande på flera nivåer. En särskilt uppseendeväckande fråga är Röda Korsets totala passivitet, en organisation som stoltserar med sin neutralitet och sitt humanitära arbete. Varför besökte Röda Korset inte de israeliska gisslan som hölls i Gaza ens en enda gång? Den frågan kräver ett svar. Medan palestinska fångar i Israel får regelbundna besök, medicinsk vård och juridisk representation – även de som är dömda för massmord – hölls de israeliska gisslan i Gaza, inklusive kvinnor, barn och äldre, under fruktansvärda förhållanden utan någon som helst tillsyn. I stället för att förespråka för dessa gisslan valde Röda Korset att förbli tyst, vilket förrådde dess uppdrag och blottlade en påtaglig dubbelmoral.

Denna tystnad är ingen slump. Den speglar ett större problem med vänsterlutande institutioner och medienarrativ som har utnyttjats för att underminera Israel. Den liberala vänstern har konsekvent möjliggjort grupper som Hamas genom att blunda för deras grymheter och framställa dem som frihetskämpar. Samma ideologiska rörelser har skapat en generation av pro-palestinska anhängare runt om i världen som stödjer ”saken” utan att förstå den våldsamma och extremistiska naturen hos den organisation de försvarar.

Hamas har skickligt manipulerat dessa liberala sympatisörer och förvandlat okunskap till ett vapen. Genom att utnyttja etablerade medier och deras vänsterlutande bias har Hamas format ett narrativ som framställer dem som den svagare parten i en ideologisk kamp mot ”förtryck.” Dessa medier, som ofta stämmer överens med liberala agendor, stöder indirekt eller till och med direkt denna inramning, vilket upprätthåller myten om att Hamas representerar legitimt motstånd snarare än terrorism. Denna överensstämmelse är ingen slump – den bottnar i den felaktiga tron att islamister och vänsteraktivister delar en gemensam kamp mot västerländska system. Vad dessa liberala aktivister misslyckas med att förstå är att Hamas mål är rotade i islamistisk överhöghet, inte i de progressiva ideal de påstår sig försvara.

Avtalet om gisslanutväxling är ytterligare ett förödande exempel på hur Israel tvingas bära bördan av detta globala hyckleri. Långt ifrån att bara byta ut ”dussintals” fångar gick Israel med på att släppa hundratals dömda terrorister. Många av dessa individer är ansvariga för fruktansvärda attacker, oskyldiga människors död och förstörelsen av otaliga familjer. Historien har visat oss de tragiska konsekvenserna av sådana överenskommelser.

Yahya Sinwar, som släpptes i en fångutväxling 2011, gick vidare till att organisera några av de mest barbariska terrorhandlingarna i modern tid. Hans roll i Hamas kulminerade i massakern den 7 oktober 2023, där över 1 400 israeler brutalt mördades på en enda dag. Sinwars fall är inte unikt; många frigivna fångar har återgått till militanta grupper, återupptagit våldet och direkt bidragit till fler attacker. Dessa överenskommelser följer ett kusligt mönster: de uppmuntrar Hamas att fortsätta använda gisslantaktik eftersom världen inte gör något för att stoppa dem.

Denna gång kan avtalet vara ännu värre. Även om inget är bekräftat hörs viskningar i bakkanaler om att Israel kan ha accepterat detta avtal på grund av potentiella ”lockbeten” som erbjudits i kulisserna. Spekulationer tyder på att denna överenskommelse kan vara kopplad till bredare säkerhetsfrågor i Mellanöstern, eventuellt involverande Saudiarabien, normaliseringsavtal inom ramen för Abrahamavtalen eller strategiska beräkningar kring Iran. Dessa rykten är fortfarande spekulativa, men de väcker svåra frågor. Även om sådana hemliga överenskommelser existerar, rättfärdigar de verkligen den omedelbara och mycket reella faran som frigivningen av härdade terrorister medför, terrorister som sannolikt kommer att slå till igen? De framtida israeliska liv som kan gå förlorade på grund av ett stärkt Hamas måste väga tungt mot eventuella långsiktiga fördelar med dessa ouppklarade förhandlingar.

Hamas agerar inte och kan inte agera inom gränserna för moral eller internationell rätt. De är barbariska i sina metoder, indoktrinerar barn med hat, använder civila som mänskliga sköldar och glorifierar våld. Deras kamp handlar inte om befrielse utan om förintelse. Att förvänta sig något bättre från en sådan organisation är inte bara naivt utan farligt.

Samtidigt befinner sig Israel i en omöjlig position, tvungen att göra smärtsamma uppoffringar för sina medborgares liv. Det internationella samfundet, drivet av liberala narrativ, kräver inte den omedelbara frigivningen av israeliska gisslan. Istället ser de på medan Israel tvingas frige terrorister som oundvikligen kommer att återvända till sina våldsamma vägar.

Den liberala vänstern och dess allierade i etablerade medier har spelat en betydande roll i denna tragiska cykel. Genom att glorifiera Hamas som en motståndsrörelse och upprätthålla ensidiga narrativ har de möjliggjort en grupp vars enda syfte är att förstöra Israel. Samma röster ropar efter bojkotter, desinvesteringar och sanktioner mot Israel samtidigt som de ursäktar eller ignorerar de grymheter som begås av Hamas.

Detta avtal för med sig ingen fred. Det banar vägen för mer våld. Hamas har gång på gång visat att de inte kommer att sluta. De kommer att utnyttja varje svaghet, varje eftergift och varje uns av felplacerad sympati för att driva sina mål framåt. Det är dags för världen att sluta möjliggöra detta.

Israels liv är inte förhandlingsbrickor. Inga politiska manövrar kan rättfärdiga den outhärdliga kostnaden av dessa överenskommelser. Det är dags att inse sanningen: den liberala vänsterns eftergivenhet och medvetna okunnighet har bara stärkt Hamas och upprätthållit en cykel av lidande som nu måste få ett slut.