Minns mina ord: Den nya syriska renässansen kommer att sluta i kaos

Ah, ja. Här går vi igen. En ny gryning, ett nytt hopp, en ny start—lägg till vilken kliché du vill som västerländska medier kör i repris om ”det nya Syrien.” Minns mina ord: det här kommer att sluta i totalt kaos. Vi har sett den här planen förut. Det börjar alltid likadant—en "ny ledare", en "hoppfull övergång", stora illusioner om demokrati och, självklart, Väst som öser in pengar, vapen och moraliska plattityder i en regim som inte ens hunnit sätta sig ordentligt. 

_{Denna utdelade bild, publicerad av den syriska arabiska nyhetsbyrån SANA, visar Frankrikes utrikesminister Jean-Noël Barrot (C) och Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock (L) gå tillsammans med Syriens nye härskare Ahmed al-Sharaa inför deras möte i Damaskus den 3 januari 2025. (SANA/AFP)}

Och sen? Sen rasar allting. Ett inferno av sekteristiskt våld, islamistiska uppror och en regim som antingen blir en totalitär skräckshow eller en korrupt bananrepublik. Eller båda. Och vad gör Väst? De ser chockade ut. Varenda gång. Väst älskar att välja ledare som ser respektabla ut på pappret men som alltid visar sig vara antingen religiösa galningar, brutala diktatorer eller korrupta kleptokrater. De går på samma bluff varje gång. 

Bara ledaren har ett leende redo, talar lite engelska och kan slänga in några demokratiska buzzwords i en intervju, så sväljer politikerna betet med hull och hår. Ta det senaste exemplet: en före detta jihadistledare som hade ett pris på 10 miljoner dollar på sitt huvud plötsligt kastar sina pösiga byxor, sin turban och sitt överdrivet långa skägg och byter ut dem mot en Armani-kostym, en slips och ett något kortare skägg. Det är som att försöka polera en bajskorv—hur mycket du än gnuggar, så är det fortfarande en bajskorv. Men se på Väst, hur de flockas för att skaka hans hand och hylla hans "reformerade" ledarskap. Som ett bevis på deras desperata behov av att hitta en "ny pålitlig partner" valde USA till och med att ta bort hans efterlysning så fort han blev den godtagbara ledaren av Syrien. Ena dagen en terrorist med ett pris på sitt huvud, nästa dag en statsman. Samma man, bara ny förpackning. 

Så vad händer sen? Jo, Väst börjar som vanligt pumpa in pengar och vapen som om det inte fanns någon morgondag. För nu har de ju hittat den där "moderna och reformvänliga" ledaren som ska rädda Syrien. Och naturligtvis, som vi sett otaliga gånger tidigare, hamnar pengarna och vapnen snart i händerna på de mest brutala grupperna, som snabbt använder dem för att slå ner sina motståndare, mörda civila och införa samma förtryckande system som de påstod sig vilja ersätta. Och när det oundvikligen spårar ur? Då kommer samma Västmakter och ska ”utvärdera situationen” och uttrycka sin ”djupa oro” över de övergrepp de själva finansierat. För sent, som vanligt. 

Sedan kommer nästa fas: det stora låtsaschockade mediaspektaklet. När det nya Syrien börjar bete sig exakt som alla andra regimer i regionen—fängslar oppositionella, tystar journalister, inför sharialagar och eliminerar politiska rivaler—kommer västerländska medier att flämta av förvåning. "Hur kunde detta hända?", frågar de, som om de inte just hjälpt till att installera nästa tyrann. 

Och när allt brakar ihop helt, när våldet blir ohanterligt och ledaren de nyss gullade med börjar avrätta sina egna rådgivare eller halshugga oliktänkande på torget, då ska Väst som vanligt snabbt tvätta sina händer och låtsas som att de aldrig riktigt var inblandade. "Vi försökte", kommer de att säga. "Vi hade hopp." Och sedan rullar de vidare till nästa land där de kan upprepa exakt samma misstag. 

Det här kommer att sluta precis som det alltid gör. Vi bombar tillbaka landet till Profeten Muhammeds tid och hej och hå, vi börjar om från början. Eller, om de har tur, så upprepar vi Afghanistan-scenariot—vi bombar i 20 år, spenderar oräkneliga miljarder, drar oss sedan hastigt tillbaka och låter några riktigt galna, kvinnomisshandlande psykopater ta över och styra landet. Och då, precis som vi gör med Afghanistan idag, kan vi glatt återuppta våra affärer med dem. För i slutändan spelar det ingen roll vem som styr, så länge Väst kan fortsätta låtsas vara den goda kraften i världen samtidigt som de skapar den ena katastrofen efter den andra.