När kvinnors utrymmen inte längre är för kvinnor: Fallet Giggle for Girls och Sveriges könslagstiftning

I ett banbrytande rättsfall har Australiens federala domstol dömt mot Giggle for Girls, en social plattform enbart för kvinnor, efter att den avlägsnat Roxanne Tickle, en transkvinna. Denna dom belyser en växande global trend, där kvinnors rätt att skapa utrymmen enbart för biologiska kvinnor utmanas av könsidentitetspolitik. 

Giggle for Girls skapades som en trygg digital plattform för kvinnor, men domstolen fastslog att Tickle utsatts för indirekt diskriminering, eftersom plattformens kriterier för uteslutning oproportionerligt påverkade transpersoner. 

Även om domstolen inte uttryckligen förbjöd kvinnoseparatistiska rum, blev konsekvensen att Giggle for Girls nu måste acceptera biologiska män som identifierar sig som kvinnor. Detta väcker allvarliga frågor – om kvinnor inte längre kan bestämma vilka som får tillträde till deras egna utrymmen, har de då verkligen någon rätt till kvinnoseparatistiska utrymmen alls? 

Och detta är inte bara ett australiskt problem. Sverige går i samma riktning. 

Sveriges könslagstiftning: Är enskilda utrymmen för kvinnor fortfarande lagliga? 

Sverige har nyligen infört nya könslagar som gör det enklare att juridiskt ändra kön utan medicinsk diagnos. Lagen, som träder i kraft den 1 juli 2025, tillåter individer så unga som 16 år att ändra sitt juridiska kön med föräldrarnas samtycke (källa: BBC, “Sweden passes law lowering age to change legal gender from 18 to 16”). 

Förespråkare av lagen hävdar att den minskar onödig byråkrati, men kritiker menar att den suddar ut gränsen mellan biologiskt kön och könsidentitet. Om vem som helst kan ändra sitt juridiska kön genom en enkel ansökan, hur kan kvinnors utrymmen då skyddas från biologiska män? 

Sveriges Diskrimineringslag (2008:567) förbjuder redan uteslutning baserat på könsidentitet. Det innebär att en kvinnojour, ett damidrottslag eller en social plattform kan bli stämda för diskriminering om de nekar tillträde till en biologisk man som juridiskt identifierar sig som kvinna (källa: Europeiska jämställdhetsinstitutet, “Legislative and policy backgrounds in Sweden”). 

Statement Festival: När ”mansfritt” inte betyder fritt från män 

Sverige har redan upplevt denna juridiska motsägelse år 2018, när Statement Festival i Göteborg marknadsfördes som ett ”mansfritt” evenemang. 

Problemet? Festivalen tillät transkvinnor (biologiska män) men förbjöd cismän. 

Sveriges Diskrimineringsombudsman slog fast att festivalens marknadsföring var diskriminerande – men inte för att den exkluderade män, utan för att den uttryckligen marknadsförde sig som att exkludera män (källa: Wikipedia, “Statement Festival”). Detta blottar en allvarlig inkonsekvens: 

• Biologiska män som identifierar sig som kvinnor får juridiskt tillträde till kvinnors utrymmen.
• Kvinnor som vill skapa kvinnoseparatistiska utrymmen riskerar att bryta mot diskrimineringslagen.

 Om Giggle for Girls hade grundats i Sverige, hade samma juridiska problem uppstått här. 

Trumps motstånd mot könsideologi 

Samtidigt som Australien och Sverige expanderar könsidentitetspolitiken, ser vi att andra länder börjar göra motstånd – främst USA under president Donald Trump. 

Den 20 januari 2025 undertecknade Trump en exekutiv order som fastslog att den amerikanska regeringen endast erkänner två kön: man och kvinna. Det innebär att i USA avgör biologiskt kön vid födseln det juridiska könet, och det är inte längre möjligt att ändra juridiskt kön baserat på identitet (källa: Vita Huset, “Defending Women from Gender Ideology Extremism and Restoring Biological Truth to the Federal Government”). 

Den 5 februari 2025 undertecknade Trump ytterligare en order som förbjuder transkvinnor från att tävla i damidrott, med hänvisning till rättvisa och biologiska fördelar (källa: Axios, “All of the anti-trans executive orders Trump has signed”). 

Dessa politiska förändringar är en tydlig markering mot den könsidentitetsideologi som Sverige och Australien nu inför. Oavsett vad man anser om Trump, har hans administration dragit en tydlig gräns mot könsideologi. 

Varför får kvinnor inte säga nej? 

Den här frågan handlar i grunden om en fundamental rättighet: Varför tillåts inte kvinnor att själva kontrollera sina egna utrymmen? 

• Om en kvinna skapar en stödgrupp, app eller festival enbart för biologiska kvinnor, kan hon bli stämd.
• Om en biologisk man identifierar sig som kvinna, måste han accepteras – även om det gör kvinnor obekväma.
• Om en biologisk kvinna försöker neka en transkvinna tillträde, kan hon anklaga för diskriminering.

Detta är precis vad som hände med Giggle for Girls i Australien. Och detta händer nu i Sverige.

Kvinnor har kämpat i decennier för rätten till trygga utrymmen. Men nu, i progressivismens namn, får de höra att deras rättigheter inte längre spelar någon roll.En liten minoritets självidentifikation prioriteras nu över kvinnors grundläggande rättigheter. 

Att erkänna komplexitet 

Det är viktigt att förstå att frågor om könsidentitet är djupt personliga och ofta emotionellt laddade. Många transpersoner möter stora utmaningar och diskriminering i sin vardag, och deras upplevelser förtjänar empati och respekt. 

Men detta betyder inte att kvinnors rätt att bevara enskilda utrymmen ska offras. Båda frågorna – att skydda kvinnors rättigheter och respektera transpersoners livssituation – är viktiga, men de måste balanseras på ett sätt som inte undergräver kvinnors hårt vunna rättigheter. 

Den stora frågan: Vem bestämmer? 

Medan Australien och Sverige inför radikala könsidentitetslagar, tar USA under Trump en tydlig ställning för biologisk verklighet.

Om USA kan avvisa könsideologi, varför kan inte Sverige? 

Kvinnors rätt till trygghet, integritet och självbestämmande får inte offras i progressivismens namn. 

Frågan kvarstår: Ska kvinnor själva få bestämma över sina egna utrymmen – eller ska ideologi gå före biologisk verklighet?