I dagens snabbt föränderliga digitala värld har plattformar som OnlyFans blivit föremål för intensiva debatter. För vissa representerar det självbestämmande och framsteg, medan andra ser det som ett tecken på moraliskt förfall och en kommersialisering av intimitet. Frågan är: om du hade makten, skulle du förbjuda OnlyFans i Sverige? Skulle ett sådant drag stärka samhällets sammanhållning eller inskränka individens frihet och skapa ett farligt prejudikat?
Vi har tidigare berört liknande frågor i vårt blogginlägg, “En känslig diskussion: Stämmer den nordiska modellens syn på prostitution överens med våra principer om likhet inför lagen?” Där undersökte vi om den nordiska modellen för prostitution är i linje med principen om jämlikhet inför lagen. Du kan läsa hela blogginlägget här.
I det sammanhanget är det värt att granska skillnaderna mellan reglerat sexarbete och plattformar som OnlyFans. I länder som Nederländerna fungerar sexarbete inom ett reglerat ramverk som säkerställer arbetarskydd, hälsokontroller och rättslig tillsyn för att förhindra utnyttjande. Även om denna modell inte är utan kritik, hävdar förespråkare att reglering minskar skador och skapar säkrare förhållanden för alla inblandade.
OnlyFans är däremot något helt annat. Det fungerar som en oreglerad digital marknadsplats där individer säljer explicit innehåll direkt till konsumenter. Förespråkare av plattformen hyllar den som ett revolutionerande verktyg som ger kreatörer ekonomiskt oberoende, frihet att sätta egna villkor och möjligheten att tjäna pengar utan mellanhänder. Kritiker menar däremot att denna frihet ofta är en illusion. En studie från 2024 vid Göteborgs universitet, “Selling Sexual Content on OnlyFans: A Focus on Self-Portrayal, Stigma & Attitudes”, visade till exempel att svenska YouTubers som säljer innehåll på OnlyFans ofta möter betydande stigma. Kommentarer från tittare återspeglar en blandning av dömande och objektifiering, vilket belyser de komplexa sociala dynamikerna som plattformen medför.
Som politiskt parti stödjer vi inte eller främjar plattformar som OnlyFans. Vi anser att de bidrar till samhällets moraliska och kulturella förfall genom att normalisera kommersialiseringen av intimitet och underminera värderingar som självrespekt, hårt arbete och värdighet. Även om plattformen marknadsförs som stärkande, pekar de långsiktiga samhälleliga effekterna på motsatsen.
Det leder oss till en djupare fråga: Är OnlyFans verkligen stärkande, eller reproducerar det bara gamla exploaterande strukturer i en modern, teknologidriven förpackning? Förespråkare beskriver plattformen som ett sätt för kvinnor att återta kontrollen över sina kroppar och val. Men genom att normalisera försäljning av explicit innehåll, uppmuntrar vi då en kultur där ens kropp ses som den främsta tillgången? En nyligen genomförd undersökning från Jämställdhetsmyndigheten belyste den växande användningen av sociala medieplattformar, inklusive OnlyFans, för att sälja sexuella tjänster. Undersökningen kopplade denna trend till digital prostitution och väckte frågor om huruvida dessa plattformar verkligen stärker användarna eller driver dem in i en oreglerad och exploaterande industri.
De samhälleliga konsekvenserna kan inte ignoreras. Plattformar som OnlyFans väcker oro för de budskap som skickas till framtida generationer. Uppmuntrar vi en miljö där snabba pengar värderas högre än hårt arbete och utbildning? Vad händer med samhällelig sammanhållning och respekt när intimitet blir ännu en produkt till salu? Å andra sidan skapar ett förbud mot OnlyFans egna komplikationer. Skulle ett sådant drag skydda samhälleliga värderingar eller inskränka individens frihet och yttrandefrihet? Sverige, känt för sitt starka engagemang för personlig frihet, skulle behöva agera försiktigt för att undvika att uppfattas som övervakande.
Det finns också frågan om säkerhet och välmående för de inblandade. En bredare undersökning om pornografiproduktion i Sverige fann att 55 % av deltagarna hade utsatts för våld och 64 % hade blivit våldtagna under produktionen. Även om detta inte är specifikt för OnlyFans, belyser det de inneboende riskerna och sårbarheterna kopplade till produktion av digitalt sexuellt innehåll. Den oreglerade naturen hos plattformar som OnlyFans innebär att liknande faror kan finnas där, utan stöd för de drabbade.
Ekonomiskt bidrar OnlyFans genom skatt och konsumtion genererad av dess kreatörer. Ett totalförbud kan driva verksamheten under jord, vilket gör exploatering svårare att spåra och reglera. Å andra sidan hävdar förespråkare för ett förbud att Sverige bör fokusera på att skapa vägar till självförverkligande som inte bygger på att kommersialisera den mänskliga kroppen.
Slutligen handlar denna debatt inte bara om en enskild plattform. Den berör djupare frågor om vilken sorts samhälle Sverige vill vara. Kan plattformar som OnlyFans samexistera med våra värderingar, eller står de i konflikt med dem på en grundläggande nivå? Ger OnlyFans verklig självständighet, eller exploaterar det sårbarheter under sken av frihet och ekonomiskt oberoende?
Så, om du kunde bestämma, skulle du förbjuda OnlyFans i Sverige? Det är ingen enkel fråga och tvingar oss att fundera över vilken typ av framtid vi vill bygga – en rotad i personlig frihet eller en som sätter tydliga gränser för att skydda samhälleliga värderingar. Valet är inte så självklart som det kan verka och förtjänar en eftertänksam reflektion.