Svastikor över Stockholm: En varningssignal vi inte kan ignorera

Under söndagsmorgonen den 20 april 2025 möttes bilister på Essingeleden – en av Stockholms mest trafikerade motorvägar – av en skrämmande syn: svastikaflaggor hängda från en viadukt. Händelsen, som först rapporterades av Aftonbladet och senare uppmärksammades internationellt av Israel Hayom, väckte snabbt starka reaktioner i hela Sverige – och utomlands.

Att detta inträffade just på Adolf Hitlers födelsedag var knappast en slump. Enligt polisens presstalesperson Mats Eriksson utreds händelsen nu som "hets mot folkgrupp" – ett allvarligt brott i svensk lagstiftning.

Polisen fick snabbt bort flaggorna, inom 20 minuter efter att larmet inkommit, men budskapet var redan skickat. Och det var ett budskap som inte kan misstolkas.

För många, särskilt Sveriges judiska befolkning och landets invandrargrupper, var detta inte bara ett smaklöst upptåg – utan en hotfull signal.

Är en nazistcell aktiv i Sverige?

Visst har Sverige tidigare sett isolerade nazistiska provokationer – marscher, flygblad och nätpropaganda – men detta känns annorlunda. Det var planerat: stora flaggor, placerade strategiskt vid en av Stockholms viktigaste infarter, på ett symboliskt laddat datum.

Det tyder på att det inte handlar om enskilda individer, utan om en organiserad grupp som agerar i det dolda. Även om Nordiska motståndsrörelsen (NMR) – Sveriges mest ökända nazistgrupp – ännu inte tagit på sig ansvaret, pekar deras tidigare aktiviteter mot att de mycket väl kan vara inblandade. Att ingen grupp hittills tagit på sig dådet kan tyda på antingen rädsla för rättsliga konsekvenser eller en avsiktlig strategi: att testa hur långt man kan gå innan någon reagerar.

Är detta början på något mycket farligare?

Det är en fråga som svenska myndigheter – och vi alla – måste ta på största allvar.

Vilka konsekvenser kan det få för invandrare och Sveriges judiska befolkning?

Sverige brottas redan idag med växande antisemitism och ökande spänningar kring invandring. Den här typen av händelser riskerar att få djupa efterverkningar:

• För Sveriges judar: Detta är en obehaglig påminnelse om de faror historien lärt oss att frukta. Många judar i Sverige lever redan med en oro efter tidigare antisemitiska attacker i Malmö, Göteborg och Stockholm. Att öppet visa nazistsymboler kan förvärra känslan av otrygghet och påskynda den tysta judiska utvandring som redan pågår.
• För invandrare i stort: Nazistisk ideologi riktar sig inte bara mot judar – utan även mot invandrare, muslimer, afrikaner och andra grupper med icke-europeisk bakgrund. Om organiserade nazistceller växer sig starkare kan det leda till en ökning av hatbrott och skapa ett ännu mer fientligt samhällsklimat.
• För hela det svenska samhället: Sverige bygger sin identitet på öppenhet och tolerans. Om sådana här hatmanifestationer får växa riskerar vi att polarisera landet, skada Sveriges internationella anseende och undergräva vårt samhälles grundläggande värderingar.

Slutsats: Sverige vid ett vägskäl?

Att avfärda vad som hände den 20 april som en enskild händelse vore naivt. Historien visar oss att symboliska hatyttringar ofta är de första varningssignalerna om något större och farligare.

Den verkliga frågan är:

Kommer Sverige att agera kraftfullt och tydligt redan nu för att förhindra en framväxande extremistisk rörelse?

Eller kommer passivitet och förnekelse ge nazistiska grupper möjlighet att växa i skuggorna och i förlängningen hota såväl invandrare, judar som hela vårt öppna samhälle?

En sak är säker:

Att ignorera svastikorna över Stockholm kan bli betydligt farligare än att våga konfrontera dem.