Har vi inte lärt oss någonting? USA:s skamliga eftergiftspolitik gentemot Putin 

Det fanns en tid då den fria världen förstod farorna med eftergiftspolitik. Vi visste att när diktatorer får ta territorier ostraffat, slutar de inte – de blir bara djärvare. "Aldrig igen," svor vi. Och ändå står vi här, ser historien upprepa sig, medan Ukraina blöder och USA flirtar med att blidka Putin. 

British PM Neville Chamberlain Returns From Munich, September 1938, with "Peace For Our Time"

Neville Chamberlain var Storbritanniens premiärminister från 28 maj 1937 till 10 maj 1940. Han är mest känd för sin eftergiftspolitik gentemot Adolf Hitler, särskilt Münchenavtalet 1938, som lät Nazityskland annektera Sudetlandet i Tjeckoslovakien

Eftergiftspolitik förklädd till diplomati 

Rapporter tyder på att de kommande samtalen kan handla om demilitariserade zoner, ukrainsk neutralitet och uteslutning från Nato – i princip en önskelista för Kreml. Ännu värre är att Ukraina kanske inte ens får en plats vid förhandlingsbordet. Om det stämmer, är det inget annat än ett svek. Har vi inte lärt oss någonting från historien? Att förhandla om Ukrainas framtid utan Ukraina är eftergiftspolitik i sin renaste form. 

Västvärldens halvhjärtade insatser – en gåva till Ryssland 

Låt oss inte glömma hur vi hamnade här. År 2014 tog Ryssland Krim medan västvärlden utfärdade skarpa varningar – och inte mycket mer. Sanktioner skadade Rysslands ekonomi, men stoppade inte dess krigsmaskin. År 2022 inledde Ryssland en fullskalig invasion, övertygat om att västvärldens velande skulle ge det tid – och det gjorde det. 

Ukraina bad om vapen för att försvara sig men fick föråldrade lager istället för moderna vapen. Byråkratiska förseningar gav Ryssland tid att omgruppera sig medan ukrainska städer bombades till ruiner. Och nu, med Trump tillbaka i Vita huset, hotar hans "fred till varje pris"- strategi att belöna rysk aggression. 

Att förhandla utan Ukraina – en farlig precedens 

Idén om USA-Ryssland-samtal i Saudiarabien utan Ukraina är en förolämpning mot suveränitet och internationell rätt. Skulle USA tolerera att Mexiko förhandlar om Texas framtid med Nigeria utan att Washington får vara med? Självklart inte. Ändå är det exakt detta som vissa föreslår för Ukraina. 

Sverige, nu en fullvärdig Natomedlem, måste inse att neutralitet inte längre är ett alternativ. Ett "fredsavtal" där Ryssland får behålla stulen mark är inte fred – det är kapitulation. Och om Europa misslyckas med att stå emot, kan Sverige stå näst på Putins lista. 

Europas roll: enad front eller splittring? 

Till Europas försvar har länder som Polen och Baltikum klivit fram med omfattande stöd till Ukraina. Även Sverige har bidragit med vapen och ekonomiskt bistånd. Men europeiska insatser är fortfarande splittrade – vissa ledare tvekar medan andra tar initiativ. Som ny Natomedlem måste Sverige se till att Europa står enat mot rysk aggression. 

Putins lögner och västvärldens svaghet 

Putin har ljugit från dag ett: först hävdade han att Ryssland inte skulle invadera, sedan påstod han att Ukraina inte är en riktig stat, och nu låtsas han vilja ha fred. 

Men han vill inte ha fred – han vill ha en paus för att bygga upp sin armé och förbereda nästa offensiv. 

Trumps beundran för "starka ledare" som Putin gör bara Moskva djärvare. Istället för att pressa Ryssland när dess militär sviktar, tvekar västvärlden och diskuterar vapenvilor som låter Putin behålla det han har stulit. 

Vad måste göras? 

1. Obegränsat militärt stöd – Ge Ukraina de vapen de behöver, inga fler förseningar eller rädsla för eskalering.
2. Ingen vapenvila som belönar aggression – En rättvis fred innebär fullständig rysk reträtt, inklusive från Krim.
3. Ansvar för krigsbrott – Massavrättningar och bombningar får inte gå ostraffade.

Sveriges ansvar 

Sverige måste överge alla illusioner om neutralitet och stå fast som en del av Nato. Kreml har redan testat Sverige genom luftrumskränkningar och cyberattacker. En falsk fred idag garanterar framtida krig – krig som kan nå svensk mark. 

Valet är tydligt 

USA:s obeslutsamhet har redan fläckat dess arv i detta krig, men det finns fortfarande tid att agera beslutsamt. Kommer vi att stå med Ukraina, eller upprepa misstagen från 1930-talet? Det här handlar inte bara om Ukraina – det handlar om Europa, demokrati och historiens gång. 

För Ukraina.

För Sverige.

För Europa.

För historien.