Sverige hyllas ofta för sina avancerade sociala system och höga levnadsstandard, men vi står nu inför utmaningar som tvingar oss att omvärdera våra nationella prioriteringar. Trots att vi är ett utvecklat land behöver vi anta ett tänkesätt som liknar ett utvecklingslands när det gäller vissa grundläggande områden: prisvärd energi, effektiv transport och tillgängligt boende. Detta är grunderna som varje blomstrande nation måste få rätt, och att ignorera dem äventyrar vår framtida stabilitet.
De skenande energikostnaderna har blivit ett stort hinder för både hushåll och företag. Energipriserna har stigit dramatiskt, vilket urholkar de svenska industriföretagens förmåga att konkurrera globalt. Rapporter från handelsmyndigheter gör det tydligt: stigande energipriser, förvärrade av geopolitiska spänningar, har allvarligt påverkat produktion och export. Det här är inget litet problem; det är en utmaning som påminner om vad utvecklingsländer står inför när de försöker skapa en stabil industribas. Om vi inte hanterar detta snart kommer vi att se en fortsatt avindustrialisering, där företag flyttar till länder med lägre energikostnader.
Transport, som är ryggraden i varje ekonomi, är ett annat område som kräver akut förbättring. Även om Sverige på pappret har ett välutvecklat kollektivtrafiksystem, gör ineffektivitet och stigande kostnader att det blir svårare än det borde vara att ta sig runt. Utvecklingsländer får ofta rådet att fokusera på att bygga tillförlitliga transportsystem för att driva tillväxt, och vi behöver ta till oss samma råd. Investeringar i infrastruktur, förenklade processer och nya teknologier för att göra resor smidigare och billigare skulle inte bara öka produktiviteten utan också förbättra livskvaliteten markant.
Det som är frustrerande är att vi är snabba med att ge utvecklingsländer råd om att fokusera på dessa grundläggande områden, men vi kämpar med att hantera dem själva. Den här diskrepansen pekar på djupa brister i hur regeringarna har hanterat dessa frågor de senaste 40 åren. Energi, transport och bostäder är inte valfria – de är grunden för ett fungerande samhälle.
Och sedan har vi bostadskrisen, som har nått alarmerande nivåer. Bristen på prisvärda bostäder, särskilt i städer som Stockholm, Göteborg och Malmö, har skapat en allvarlig obalans. Bostadspriserna har sjunkit i vissa områden, vilket speglar en instabil marknad, men det verkliga problemet är bristen på tillgängliga och prisvärda hem. Den här situationen, som ofta kopplas till utvecklingsländer, är resultatet av år av dålig bostadspolitik och ett misslyckande att möta behoven hos en växande befolkning. Vi behöver kraftfulla åtgärder för att lösa detta – reformera föråldrade regler, uppmuntra byggnation och säkerställa att bostäder förblir inom räckhåll för alla svenskar.
Sverige måste ta ett steg tillbaka och omvärdera. För att skydda våra industrier, stödja våra medborgare och förbli konkurrenskraftiga i världen måste vi börja med att lösa de grundläggande problemen. Dessa system måste fungera som en väloljad maskin. Först när grunden är stabil kan vi börja tänka på mer avancerade policyer. Ju längre vi ignorerar dessa problem, desto svårare blir de att lösa. Det är dags för en omstart.