Den europeiska eliten står inför ett avgörande ögonblick. Donald Trumps återkomst har skickat chockvågor genom Bryssel, Berlin och Stockholm, och väcker avgörande frågor om Europas beroende av USA och huruvida den västerländska alliansen, som vi känner den, kan överleva.
Vid säkerhetskonferensen i München var spänningen påtaglig. USA:s vicepresident JD Vance skickade ett tydligt budskap: Europa måste ta större ansvar för sin egen säkerhet. Hans uttalanden markerade en utrikespolitisk kursändring som har varit under utveckling i flera år—en där USA:s egna intressen går i första hand.
Den mest dramatiska utvecklingen kom den 12 februari 2025, då president Trump höll ett 90 minuter långt telefonsamtal med Rysslands president Vladimir Putin. Under samtalet kom båda ledarna överens om att omedelbart inleda förhandlingar för att få ett slut på det pågående kriget i Ukraina. Efter samtalet talade president Trump även med Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj för att diskutera möjliga fredslösningar.
Denna direkta kontakt markerar en betydande förändring i USA:s utrikespolitik, eftersom Trump-administrationen verkar driva på förhandlingar som kan marginalisera europeiska allierade i inledningsskedet. Europeiska ledare har uttryckt oro över eventuella eftergifter som kan göras utan deras delaktighet. Att Europa inte är en central del av dessa samtal väcker kritiska frågor om framtiden för det transatlantiska samarbetet.
Macrons “elektrochock” och Europas svar
Frankrikes president Emmanuel Macron var en av de första att reagera och kallade Trumps återkomst en “elektrochock” för Europa. Han uppmanade europeiska nationer att ta större kontroll över sin egen försvarspolitik och minska beroendet av USA.
För Sverige, som nyligen blivit NATO-medlem, innebär Trumps omvärdering av USA:s åtaganden viktiga frågor. Sverige har redan ökat sina försvarsutgifter, men landets säkerhet är fortfarande tätt knuten till NATO:s kollektiva styrka. Om USA minskar sitt engagemang inom NATO eller kräver större ekonomiska bidrag från europeiska allierade, hur ska Sverige hantera det?
Macrons krav på strategisk autonomi för Europa—ett starkare, mer självständigt europeiskt försvar—speglar den ökande insikten om att USA:s stöd inte längre är en självklarhet. Sverige måste nu avgöra om ett fördjupat militärt samarbete inom Europa kan vara en alternativ lösning, eller om landet bör ytterligare stärka sitt eget nationella försvar.
NATO:s uppvaknande: Sveriges position i en osäker allians
Samtidigt har NATO:s nye militärchef, amiral Giuseppe Cavo Dragone, varnat för att Ukraina kanske inte blir Putins sista mål. Sverige, som redan har mött ryska provokationer—inklusive rapporterade kränkningar av svenskt luftrum—måste ta dessa varningar på allvar.
Sverige har länge förlitat sig på strategiska partnerskap—inklusive USA—för att bevara stabiliteten i Östersjöregionen. Men om NATO:s starkaste medlem minskar sitt engagemang, måste Sverige och dess grannländer vara redo att investera mer i militär beredskap. Frågan handlar inte längre bara om NATO—det handlar om Sverige är redo för en mer osäker säkerhetssituation.
Trumps inflytande sträcker sig bortom USA—Den europeiska högerns framväxt
Utöver säkerhetsfrågor påverkar Trumps presidentskap även den europeiska politiken. Hans nationalistiska politik och “America First”-agenda har stärkt högernationalistiska rörelser över hela kontinenten, inklusive i Sverige.
I Tyskland träffade vicepresident JD Vance nyligen Alice Weidel, partiledare för det nationalistiska Alternativ för Tyskland (AfD). Detta möte har väckt debatt i hela Europa om huruvida Trump kan komma att stödja nationalistiska rörelser. Kan liknande krafter växa sig starkare i Sverige, där nationalistiska strömningar har ökat som en reaktion på migration och EU:s politik?
Styr Trump som en folkvald diktator?
Trumps aggressiva användning av presidentorder och ovilja att följa traditionella diplomatiska kanaler har fått vissa att ifrågasätta om han agerar som en folkvald autokrat. Hans direkta och ensidiga beslutsfattande har utan tvekan skakat om de traditionella maktstrukturerna.
Per den 16 februari 2025 har Trump under sin andra mandatperiod utfärdat 65 presidentorder, enligt Federal Register. Tillsammans med de 220 presidentorder han undertecknade under sin första mandatperiod (2017–2021) uppgår det totala antalet till 285. Denna omfattande användning av exekutiv makt väcker frågor om huruvida framtida amerikanska presidenter kommer att fortsätta kringgå kongressen—en utveckling som går långt bortom bara Trumps presidentskap.
Tiden rinner ut: Vad händer efter Trump?
Trump är begränsad till fyra år i ämbetet. Den stora frågan är: Vad händer sen? Om Demokraterna vinner valet 2028, kommer de att riva upp hans politik genom nya presidentorder, precis som Biden gjorde efter Trumps första mandatperiod?
Denna praxis riskerar att skapa en evig cykel av politiska tvärvändningar, något som i sin tur kan destabilisera Västs utrikes- och säkerhetspolitik, vilket skapar osäkerhet för europeiska allierade som Sverige.
Om Sverige vill förutse och hantera dessa förändringar, måste åtgärder vidtas proaktivt—inte reaktivt. Det handlar om hur Sverige ska bevara sin säkerhet och sitt inflytande i en värld där amerikanskt ledarskap blir allt mer osäkert.
Är den USA-stödda europeiska drömmen över?
I decennier har europeiska ledare—inklusive Sverige—tagit för givet att USA alltid kommer att vara den yttersta garanten för Europas säkerhet. Trumps återkomst ifrågasätter den förutsättningen.
Sverige, som nu är fullvärdig NATO-medlem, måste navigera genom denna nya geopolitiska verklighet. Om USA trappar ner sitt engagemang i Europas säkerhet, kommer Sverige och dess grannländer att kunna fylla tomrummet?
En uppmaning till handling för Sverige
Om Sverige vill förbli säkert och inflytelserikt på den globala scenen, måste det anpassa sig. Att vänta på beslut från Washington eller Bryssel är ingen strategi—det är en risk.
Svenska beslutsfattare måste agera nu—genom att stärka det nationella försvaret, förstärka strategiska allianser, och säkerställa att Sverige förblir motståndskraftigt i en värld präglad av osäkerhet.
Detta handlar inte bara om Trump. Det handlar om Europas framtid. Kommer Sverige och EU att möta utmaningen—eller kommer de att fortsätta förlita sig på en allians som kanske inte längre är lika stark som den en gång var?