I ett drag som har skakat om den internationella scenen har president Donald Trump tagit en avgörande ställning mot Internationella brottmålsdomstolen (ICC) genom att införa sanktioner mot dess tjänstemän. Detta kraftfulla beslut kommer efter att ICC utfärdade arresteringsorder för Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och tidigare försvarsminister Yoav Gallant, med anklagelser om krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten under konflikten i Gaza.
ICC, som grundades 2002 efter att Romstadgan undertecknades 1998, är tänkt att vara en sista utväg – en domstol som ingriper endast när nationella regeringar misslyckas med att lagföra allvarliga brott. Men både USA och Israel vägrade att underteckna stadgan, vilket innebär att ICC tekniskt sett saknar auktoritet över dem. Det har dock inte stoppat ICC från att hävda jurisdiktion över icke-medlemsländer när det passar deras agenda.
En domstol som överskrider sina befogenheter
Idén att ICC måste ingripa i Israels rättssystem är löjeväckande. Israel har en oerhört självständig domarkår som vid flera tillfällen har hållit sina egna ledare ansvariga. Till skillnad från vissa regimer där oppositionella avrättas i källare, verkar Israel under riktig rättslig granskning. Men i stället för att fokusera på platser där verkliga krigsförbrytelser sker, riktar ICC in sig på Mellanösterns enda verkliga demokrati.
Och naturligtvis är domstolen bekvämt tyst när det gäller några av världens värsta människorättskränkare – länder som avrättar dissidenter, krossar yttrandefriheten och fängslar journalister. Men när Israel försvarar sig mot terrorister? Då blir det plötsligt en fråga för internationell granskning.
ICC:s hyckleri når absurda nivåer
Här blir det verkligen obegripligt. I ett desperat försök att framstå som opartisk, utfärdade ICC arresteringsorder för Hamasledarna Mohammed Deif, Yahya Sinwar och Ismail Haniyeh. Men låt er inte luras – det här är inget annat än en PR-kampanj.
För här är verkligheten: Två av dessa män var redan döda, och den tredje saknades med oklar status. Ja, du läste rätt – ICC utfärdade arresteringsorder för lik och en man som kanske inte ens lever.
I stället för att rikta in sig på levande palestinska terrorister i Gaza, ansåg ICC tydligen att det var mer effektivt att skriva under arresteringsorder för personer som inte längre existerar. Man måste fråga sig: Brydde sig verkligen ingen inom ICC om att kontrollera om deras misstänkta fortfarande var vid liv? Eller var detta bara ett sätt att "se opartisk ut" medan de fortsatte att attackera Israel?
Tro det eller ej, men detta är inte första gången i historien som en rättslig instans försökt åtala de döda. År 897 e.Kr. ställde påven Stefan VI sin företrädare påven Formosus inför rätta efter att ha grävt upp hans lik. De klädde hans ruttnande kropp i påvliga kläder, placerade honom i en domstol och åtalade honom för olika brott. Om du tycker att det låter bisarrt, grattis – nu förstår du precis vad ICC håller på med idag.
Ska vi verkligen tro att denna mäktiga internationella domstol på något sätt misslyckades med att lagföra levande Hamas-terrorister men hade inga problem att utfärda arresteringsorder för döda män?
Palestinas fejkade ICC-medlemskap
Det faktum att ICC ens låtsas ha jurisdiktion över Palestina är ett skämt. Palestinas så kallade ”medlemskap” i ICC är inget annat än ett politiskt trick, pådrivet av FN:s anti-israeliska block år 2012. Palestina är inte ens en riktig suverän stat, men det hindrade inte ICC från att böja reglerna för att släppa in dem.
Det här är bara ytterligare ett exempel på hur internationella organisationer har kapats av grupper som mer än något annat vill attackera Israel snarare än att upprätthålla rättvisa. I stället för att åtala verkliga krigsförbrytare, behandlar ICC en terrorstyrd enklav som om den vore en legitim regering.
Det är uppenbart att FN och dess allierade använder ICC som ett vapen mot västvärlden. Domstolens besatthet av Israel – samtidigt som den ignorerar långt värre brott runt om i världen – visar att dessa så kallade rättsinstitutioner har komprometterats av globalistisk politik.
Trump slår tillbaka
Då kommer president Trump in i bilden. Som svar på ICC:s maktmissbruk undertecknade han en exekutiv order som sanktionerar ICC-tjänstemän, begränsar deras resor och fryser deras tillgångar. Hans administration kallade ICC:s agerande "illegitimt och grundlöst", och hävdade att de hotar USA:s suveränitet och sätter ett farligt prejudikat för icke-medlemsländer.
Detta skickade ett tydligt budskap – om ICC tror att de kan kränka nationell suveränitet, så är USA mer än villigt att slå tillbaka. Domstolen är inte van vid att hållas ansvarig, men Trump såg till att de fick känna av konsekvenserna av sitt politiska spel.
Blandade reaktioner – som väntat
Som alltid var det de vanliga misstänkta som fördömde beslutet. Amnesty International och andra människorättsorganisationer skrek om att detta var ett ”farligt angrepp på global rättvisa.” Men för dem som faktiskt bryr sig om rättssäkerhet, var detta en nödvändig korrigering.
Sanningen är enkel: ICC förstörde sin egen trovärdighet i samma ögonblick som de började välja ut sina mål utifrån en politisk agenda. Deras status som en seriös rättsinstans är nu i spillror, och Trumps motdrag exponerade bara hur svaga de egentligen är.
Ett hot mot nationell suveränitet?
I slutändan handlar det här inte bara om Israel eller USA. Det handlar om suveränitet. Om en domstol som ICC kan hävda jurisdiktion över länder som aldrig ens undertecknat deras avtal, var går då gränsen?
Och ännu viktigare – vem håller ICC ansvarigt när de överskrider sina befogenheter?
När Sverige nu navigerar sin plats på den globala scenen, måste vi ställa oss själva frågan:
Bör vi verkligen fortsätta att engagera oss i internationella organ som har övergett rättvisan till förmån för politisk aktivism?