Varför TfS säger nej till SD:s förslag om klimataktivister

Nyligen föreslog Sverigedemokraterna (SD) att klimataktivister som blockerar vägar, stör kollektivtrafik eller ingriper mot flygtrafik ska åtalas enligt Sveriges terrorismlagstiftning, med ett minimistraff på fyra års fängelse.

Enligt SD:s Pontus Andersson Garpvall anser partiet att dessa handlingar skapar betydande störningar i samhället och därför måste behandlas betydligt hårdare än vanliga demonstrationer. Om nuvarande terrorlagstiftning inte omfattar sådana beteenden vill SD ändra lagen för att möjliggöra detta. 

Vi i Tillsammans för Sverige (TfS) erkänner att vi delar vissa gemensamma politiska målsättningar med Sverigedemokraterna, särskilt när det gäller att värna lag, ordning och allmän säkerhet. Men i denna specifika fråga håller vi respektfullt inte med om deras tillvägagångssätt. 

Även om vi har full förståelse för den utbredda frustrationen över klimataktivister som blockerar vägar, hindrar utryckningstrafik eller orsakar störningar på flygplatser – och även om vi anser att dessa handlingar förtjänar allvarliga straff – anser vi att det är fel att klassificera dessa handlingar som terrorism. Nedan kommer vi att förklara våra skäl till varför vi motsätter oss detta – baserat på principerna om proportionalitet, demokratiska värderingar och sunt förnuft.

Vikten av proportionalitet i en demokrati  

I en modern demokrati måste straffet stå i proportion till brottet.

Detta är inte bara en juridisk princip — det är en grundsten i ett fritt och rättvist samhälle. 

Terrorismlagar är avsedda för handlingar som syftar till att skapa massrädsla, orsaka katastrofala skador, hotar statens existens eller sprider skräck i befolkningen.

De är utformade för brott som bombdåd, massmord eller våldsamma uppror – inte för civil olydnad, även när denna olydnad är störande, oansvarig eller farlig. Att behandla störande demonstranter som terrorister vore ett enormt juridiskt övertramp.

Det skulle sudda ut den viktiga gränsen mellan aktivism – även ansvarslös sådan – och verklig våldsam extremism. Sverige har redan robusta och tillräckliga rättsliga verktyg för att hantera sådana handlingar:

• Störande av allmän ordning
• Hindrande av utryckningstrafik
• Farligt ingripande i trafiken
• Olovligt intrång på kritisk infrastruktur

Dessa brott kan redan idag medföra hårda straff om de tillämpas korrekt, inklusive böter och fängelse. Om nödvändigt anser vi att dessa lagar kan stärkas – exempelvis genom hårdare straff för återfallsförbrytare eller genom att införa särskilda brott för avsiktliga hinder mot räddningstjänst – utan att terrorismdefinitionen behöver utvidgas. 

Sammanfattningsvis:

Vi kan – och bör – vara hårda mot farliga protestaktioner.

Men vi måste bevara proportionaliteten.

Att utvidga terrorlagarna på detta sätt vore olämpligt, farligt och i grunden odemokratiskt.

Hur andra moderna demokratier hanterar störande protester  

När vi ser på hur andra starka och framgångsrika demokratier hanterar störande protester ser vi ett tydligt mönster: allvarliga handlingar möts av allvarliga rättsliga konsekvenser, men terrorlagar används sparsamt och med försiktighet.

• I Tyskland har klimataktivistgrupper som Letzte Generation ("Sista generationen") ägnat sig åt liknande störningar — blockerat vägar, limmat sig fast på landningsbanor och hindrat kollektivtrafik.
  De tyska myndigheterna åtalar dem med hjälp av lagar mot tvång, farligt ingripande i trafiken och olovligt intrång.
  I vissa fall placeras återfallsförbrytare i förebyggande förvar, men terrorismåtal tillämpas inte såvida det inte finns tydliga våldsavsikter.
• I Storbritannien har aktivister från grupper som Extinction Rebellion och Just Stop Oil ofta stört vägnät, regeringsbyggnader och stora evenemang.
  Som svar har den brittiska regeringen skärpt lagstiftningen genom Public Order Act, vilket innebär hårdare straff för allvarliga störningar – inklusive upp till ett års fängelse för blockering av vägar eller utryckningsvägar.
  Återigen tillämpas inte terrorismanklagelser, såvida inte protesterna utvecklas till våldsamma handlingar som når den höga tröskeln för terrorism.

I båda fallen visar dessa exempel att starka demokratier tar störningar på största allvar, men upprätthåller den avgörande skillnaden mellan civil olydnad och terrorism.

Varför Sverigedemokraterna driver detta förslag – En politisk analys  

Det är viktigt att förstå den bredare politiska kontexten bakom Sverigedemokraternas förslag. 

Förslaget är lika mycket en politisk signal som en juridisk lösning.

Genom att föreslå att störande aktivister behandlas som terrorister skickar SD ett tydligt budskap till sina väljare: 

• Att de är de tuffaste försvararna av lag och ordning.
• Att de inte tänker tolerera det många uppfattar som elitistisk, privilegierad aktivism som stör vanliga människors vardag.

Denna typ av stark positionering kan vara politiskt effektiv, särskilt i en tid då många medborgare är frustrerade över återkommande störningar. 

Det fungerar också som en förhandlingstaktik.

Genom att föreslå något extremt kan SD dra den politiska diskussionen högerut — vilket gör deras bredare agenda för lag och ordning mer moderat i jämförelse. 

Vi i Tillsammans för Sverige respekterar Sverigedemokraternas rätt att föreslå hårdare lagar, men vi anser att politisk strategi aldrig får ske på bekostnad av de grundläggande rättsprinciper som skyddar ett fritt samhälle.

Om vi börjar omdefiniera civil olydnad – även när den är farlig och ansvarslös – som terrorism, riskerar vi: 

• Att sudda ut gränsen mellan protest och verklig extremism.
• Att skapa prejudikat där framtida regeringar kan missbruka dessa definitioner mot alla former av opposition – även legitima.

Idag kan måltavlan vara klimataktivister.

I morgon kan det vara alla som protesterar mot skatter, energipolitik eller invandringsreformer. 

Det är inte en utveckling vi vill se i Sverige. 

Vår ståndpunkt: Hårdare straff – Ja. Terrorismklassning – Endast vid verklig terror. 

Vi i Tillsammans för Sverige står för stark rättssäkerhet och tydlig upprätthållande av allmän ordning. 

Vi stödjer fullt ut: 

• Stränga straff för aktivister som blockerar utryckningsvägar, äventyrar allmän säkerhet eller saboterar kritisk infrastruktur.
• Längre fängelsestraff för återfallsförbrytare.
• Högre böter och skadestånd för dem som orsakar skador eller riskerar människors liv.

Vi är beredda att stödja en utvidgning av Sveriges nuvarande lagstiftning för att införa skärpta straff vid grova störningar. 

Men vi anser att terrorismåtal måste reserveras för de handlingar som faktiskt är avsedda att:

• Orsaka massdöd.
• Sprida omfattande rädsla i samhället.
• Destabilisera eller omstörta den demokratiska ordningen.

Endast om en aktivist – eller någon annan – verkligen begår en terrorhandling bör terrorismåtal väckas. 

Sverige måste förbli en nation som är både stark och fri.

Vi måste vara ett land som skyddar lag, ordning och säkerhet, men samtidigt värnar om rättssäkerheten och proportionaliteten i rättssystemet. 

Vi kan vara hårda utan att bli tyranniska.

Vi kan vara strikta utan att radera gränsen mellan protest och terrorism. 

Det är skillnaden mellan ett samhälle som styrs av lagen – och ett samhälle som styrs av rädsla.