Sverige, Islam, Fred

Ansvarsfriskrivning: Politiskt Avståndstagande

Detta dokument är avsett enbart för informations- och analysändamål, baserat på en studie av islamiska källor samt kulturella och samhälleliga faktorer. Det är inte avsett att främja hat eller rikta sig mot någon enskild person, grupp eller gemenskap. Läsare uppmanas att självständigt verifiera informationen och att närma sig innehållet med ett öppet, analytiskt sinne.

TfS tar avstånd från all missbruk av detta dokument för fördomsfulla syften. Samtidigt som vi inte tolererar hat mot någon individ, förbehåller vi oss rätten att kritiskt granska och ifrågasätta ideologier, religioner, politiska agendor eller en kombination av dessa som vi anser vara skadliga för vår livsstil.

Islam och Västerländsk Demokrati: En Kritiskt Analys av Oförenlighet

Den här typen av skrift är svår att skriva, eftersom presentation av sådan information ofta leder till att budbäraren blir stämplad som en förebud om hat och splittring. På grund av vänsterinfluenser i alla sfärer av västerländska samhället avfärdas sanningen ofta som lögner eller desinformation. Vi uppmanar dig att närma dig denna skrift utan fördomar, att göra din egen forskning om målen och agendan inom islams läror, och att utforska vad muslimer lärs ut från sina egna skrifter och lärda.

I undersökningen av islams kompatibilitet med västerländsk demokrati argumenterar denna skrift för att islam, som dikterat av dess egna skrifter och läror, står i grundläggande konflikt med demokratiska principer. Detta är inte en kritik av en enskild person eller någon specifik nationalitet eller etnisk grupp; det är en bedömning av islam i alla dess former som en doktrin och ett styrsystem. Islams läror avslöjar en agenda som syftar till att etablera islamiskt herravälde över icke-muslimska samhällen och som i slutändan söker att omvandla västerländska nationer till islamiska stater eller ett enat kalifat. Islamisk Dawah, den religiösa uppmaningen att sprida islam, framställs ofta som fredlig outreach, men den verkar med målet att omvända icke-muslimer och vinna inflytande genom både övertalning och, när det behövs, tvång, med religiöst sanktionerad lögn kallad Taqiyya inom islam. Nedan följer specifika, fördömande koranverser, hadither och verkliga exempel som understryker islams grundläggande oförenlighet med västerländsk demokrati.

Vi måste sluta tona ner och försköna denna agenda, som har stöttats av förespråkare för kulturell marxism och liberala idéer. Låt dig inte luras av vad politiker eller media har sagt till dig – det finns inget sådant som en "reformerad islam." Det finns ingen meningsfull skillnad mellan radikalerna och de så kallade reformisterna. Islam tillåter inte en verklig reform från en doktrinär synvinkel, och varje muslim som strikt följer islams läror och påbud kommer att förkroppsliga det som ofta stämplas som "extremism". Det som presenteras för allmänheten som extremism är helt enkelt islam som Muhammad utövade. Varje muslim som inte följer islam som Muhammad gjorde är, enligt islamiska standarder, inte muslim alls. Det är därför, när ISIS tog över islamiskt dominerade områden, mördade de systematiskt det vi kallar "reformistiska" eller "moderna" muslimer i väst – de lättsamma – som hycklare, inklusive personer som du kanske känner, som Mo på jobbet eller din lokala vänliga pizzabagare.

Vi hör ofta nyheterna, medierna och politiker säga saker som: "De flesta muslimer är fredliga, och det är bara en liten minoritet som orsakar alla problem." För det första finns det ungefär 1,2 miljarder muslimer i världen idag, och majoriteten av dem är verkligen fredliga. Men radikala muslimer uppskattas utgöra mellan 15 och 25 % av den muslimska befolkningen, enligt underrättelsetjänster världen över. Det innebär att 75 % av muslimerna klassificeras som fredliga.

Men om man tänker på att 15 till 25 % av den globala muslimska befolkningen motsvarar 180 till 300 miljoner människor, talar vi om ett enormt antal som är dedikerade till att förstöra västerländsk civilisation, inklusive vårt eget land, Sverige. Så varför borde vi oroa oss för de radikala 15 till 25 %? För det är de radikala som dödar, de radikala som halshugger och de radikala som massakrerar.

Låt oss sätta detta i perspektiv. Genom historien har den fredliga majoriteten ofta varit irrelevant i mötet med målmedvetna radikaler.

De flesta tyskar var fredliga. Ändå drev nazisterna agendan. Som ett resultat dog 60 miljoner människor under andra världskriget, inklusive 11–13 miljoner i koncentrationsläger—varav 6 miljoner var judar.
Den fredliga majoriteten var irrelevant.

I Ryssland var de flesta ryssar fredliga. Ändå var Stalins regim ansvarig för 20–25 miljoner människors död genom utrensningar, tvångssvält och arbetsläger.
Den fredliga majoriteten var irrelevant.

I Kina var de flesta kineser fredliga. Ändå ledde Mao Zedongs politik, som det Stora språnget och Kulturrevolutionen, till uppskattningsvis 70 miljoner människors död.
Den fredliga majoriteten var irrelevant.

I Japan, före andra världskriget, var de flesta japaner fredliga. Ändå slaktade den japanska militärmakten sig fram genom Sydostasien och dödade mellan 10 och 14 miljoner människor—många med bajonetter och spadar.
Den fredliga majoriteten var irrelevant.

Den 11 september 2001, i USA, bodde det 2,3 miljoner arabiska muslimer fredligt i landet. Ändå krävdes bara 19 kapare—19 radikala—för att få Amerika på knä, förstöra World Trade Center, attackera Pentagon och döda nästan 3 000 amerikaner på en enda dag.
Den fredliga majoriteten var irrelevant.

Ett exempel på detta kan ses i Nigeria. Sedan år 2000 har 62 000 kristna i Nigeria blivit offer för folkmord begångna av islamistiska extremistgrupper som Boko Haram, Islamiska Staten Västafrika (ISWAP) och organiserade Fulani-jihadister. Internationella kommittén för Nigeria kallar detta folkmord för ”Silent Slaughter” (”Tyst slakt”). Dessutom har 34 000 moderata muslimer mördats av islamistiska extremistgrupper sedan år 2000. I april 2023 rapporterade Internationella samhället för civila friheter och rättsstaten (Intersociety) att sedan år 2000 har 18 000 kristna kyrkor och 2 200 kristna skolor medvetet bränts ner. Detta är bara i Nigeria och tar inte hänsyn till de många andra länder runt om i världen där liknande handlingar sker under den så kallade ”fredens religion.” Det är dags för människor i väst att inse denna verklighet.

Sharialagar: Traditionella tolkningar av sharialagar inkluderar brutala straff, som amputation för stöld och dödsstraff för apostasi. Dessa påbud är förankrade i både Koranen och haditherna. Till exempel säger Koranen 5:38, "Som för tjuven, den manliga och den kvinnliga, hugg av deras händer som straff för vad de begått." Detta påbud står i direkt motsats till västerländska principer om human rättvisa och rättssäkerhet. Dessutom återspeglar apostasilagar haditherna, som i Sahih al-Bukhari 6922, där profeten Muhammad sa, ”Den som byter sin religion, döda honom.” Sådana lagar upprätthålls i delar av den muslimska världen och visar på ett system som står i direkt motsats till västerländska normer för mänskliga rättigheter och rättssystem.

Avsaknad av Separation mellan Religion och Stat: Islam omfamnar inte en uppdelning mellan religiös och politisk auktoritet; denna integration är en central del av islamisk styrning. Koranen 5:44, till exempel, fördömer de som inte dömer enligt Allahs lagar och säger, "Och den som inte dömer enligt vad Allah har uppenbarat, de är de otrogna." Denna sammansmältning av religiös och statlig auktoritet lämnar lite utrymme för den sekulära styrningen som är grundläggande i västerländska demokratier, som prioriterar pluralism och separation av religion från staten.

Religionsfrihet: Koranen fördömer uttryckligen dem som lämnar islam och visar ingen tolerans för apostasi. Koranen 4:89 förklarar, "De önskar att ni skulle förneka som de förnekade så att ni skulle vara lika. Så ta inte några av dem till allierade förrän de emigrerar för Allahs sak. Men om de vänder sig bort, så grip dem och döda dem var ni än finner dem." Denna vers stöder de restriktiva religiösa praktikerna som ses i muslimdominerade länder där konvertiter till andra religioner möter allvarlig förföljelse, tydligt i motsats till det demokratiska värdet av religionsfrihet.

Könsojämlikhet: Inom islam placerar traditionell rättspraxis kvinnor i en juridiskt underlägsen ställning. Koranen själv föreskriver sådana ojämlikheter: i arv, föreskriver Koranen 4:11, "Mannen ska ha lika mycket som två kvinnors del," vilket illustrerar en institutionell könsdiskriminering. Kvinnors rättigheter i västerländska demokratier, som fokuserar på könsjämställdhet och autonomi, står i grundläggande motsats till dessa läror som gör kvinnor till lägre stående i både lag och värde.

Begränsningar av Yttrandefrihet: Yttrandefrihet, inklusive rätten att ifrågasätta eller kritisera religiösa övertygelser, är en grundläggande aspekt av västerländsk demokrati. Men många islamska samhällen upprätthåller strikta blasfemi- och apostasilagar, där offentlig kritik av islam eller avvikelse från dess principer kan leda till fängelse eller till och med avrättning. Koranen 33:57 säger, "De som kränker Allah och Hans Sändebud – Allah har förbannat dem i denna värld och i det kommande och förberett för dem ett förnedrande straff." Denna vers tolkas ofta som en rättfärdiggörelse för att straffa kritiker av islam, vilket visar en hållning mot yttrandefrihet som står i skarp kontrast till västerländska demokratiska värderingar.

Överhöghet av Gudomlig Lag: En viktig princip inom islam är tron att Guds lag, som beskrivs i Sharia, bör överträffa all människoskapad lagstiftning. Koranen 5:48 hävdar, "Till var och en av er har Vi föreskrivit en lag och en metod. Hade Allah velat, skulle Han ha gjort er till ett enda folk, men [Han ämnade] pröva er i det Han har gett er; tävla därför i [allt som är] gott." Denna överhöghet av gudomlig lag underminerar demokratisk självstyre, där medborgare förväntar sig att lagar ska spegla kollektiv vilja snarare än religiös doktrin.

Brist på Demokratisk Tradition: Många muslimdominerade länder saknar en historisk grund för demokratisk styrning, vilket återspeglar en långvarig beroende av religiös auktoritet över civila institutioner. Denna avsaknad av demokratisk tradition är djupt rotad i samhällen där islam har strukturerat både civila och juridiska normer, och förstärker en hierarki baserad på religiös snarare än folklig auktoritet.

Uppgången av Islamistiska Politiska Rörelser: Islamistiska politiska grupper strävar aktivt efter att införa sharia i västerländska samhällen och använder ofta politiska medel för att uppnå sina mål. Denna agenda stämmer överens med Koranens uppmaningar att sprida islamisk lag; till exempel hävdar Koranen 9:33, "Det är Han som sände Sin sändebud med vägledning och sanningens religion för att göra den segerrik över all annan religion." Sådana verser citeras ofta av islamistiska grupper för att rättfärdiga deras mål att etablera islamiskt styre, vilket utmanar västerländska sekulära demokratier.

Begreppet Dhimmitude: Det islamiska begreppet dhimmitude, där icke-muslimer lever under muslimskt styre som "skyddade" men underkuvade medborgare, är institutionaliserat i klassisk sharia och motsätter sig den demokratiska idealen om lika medborgarskap. Koranen 9:29 uppmanar muslimer att kämpa mot icke-troende tills de betalar "jizyah" med villig underkastelse. Detta begrepp institutionaliserar effektivt ojämlikhet, direkt i strid med de demokratiska principerna om lika rättigheter och skydd för alla medborgare, oavsett religion.

Avvisande av Västerländsk Liberalism: Vissa framstående islamska tänkare och lärda avvisar öppet kärnvärden inom västerländsk liberalism, inklusive individualism och sekularism, som oförenliga med islamska värden. Koranen varnar i olika verser muslimer för att assimilera sig med icke-muslimska sedvänjor. Koranen 5:51 säger uttryckligen, "O ni som tror, ta inte judarna och de kristna till allierade. De är [faktiskt] allierade med varandra." Detta avvisande av västerländska liberala värden, särskilt individualism och sekularism, innebär en grundläggande ideologisk oförenlighet med de demokratiska, liberala principer som utgör ryggraden i det västerländska samhället.

Verkliga Konsekvenser och Islamisk Extremism i Väst

De skadliga effekterna av islams oförenlighet med demokrati har tydligt illustrerats genom våldshandlingar, extremism och intolerans begångna i västerländska nationer. Från Charlie Hebdo-massakern i Frankrike, där satiriska journalister mördades för att ha "förolämpat" islam, till bombningen i Manchester 2017 som riktades mot en konsert med unga flickor, utan att glömma 7 oktober med Hamas och den senaste pogromen i Amsterdam med attacker mot Maccabi-fans och israeliska medborgare i november 2024. Dessa handlingar understryker det existentiella hotet som extremistiska tolkningar av islamiska doktriner utgör. Dessa händelser är inte isolerade, utan representerar utfallet av ideologiska läror som nedvärderar västerländska friheter, värderingssystem och säkerhet. Det är dags att sluta tona ner dessa händelser som isolerade incidenter när de i verkligheten härrör från en bredare, oförenlig ideologi.

Agenda och Mål för Islamisering

Islams yttersta mål, som uttrycks i dess egna läror, är att dominera och föra icke-muslimer under islamisk lag, att omvända de villiga och underkuva eller fördriva de som gör motstånd. Islamisk Dawah tjänar som ett verktyg för detta syfte, börjar med övertalning men godkänner i slutändan tvång när övertalning misslyckas. Denna agenda, stödd av Koranen och haditherna, är inte bara teoretisk utan aktivt förföljd av islamiska rörelser över hela världen. Visionen att omvandla västerländska nationer till islamiska stater, att upprätthålla sharialag och att minska friheterna är ett direkt hot mot grundidealen för demokrati, sekularism och personlig frihet.

Vi måste sluta försköna islams agenda – detta handlar inte om bigotteri, och det handlar inte om att attackera någon etnicitet, eftersom muslimer kommer i alla raser och färger. Det är en enkel igenkänning av fakta baserat på islams egna doktriner och de synliga frukterna av islamisk påverkan. Om det råder något tvivel om islams oförenlighet med fred, se bara runt omkring: visa mig någon plats där muslimer lever i harmoni med sina icke-muslimska grannar. Verkligheten talar högre än någon politiskt korrekt retorik. För att säkra frihetens och demokratins värden måste vi känna igen denna tysta invasion för vad den är – en ideologisk konflikt som inte kan samexistera fredligt med västerländska ideal. Denna skrift hävdar att islam, av design, söker dominans snarare än samexistens, vilket gör det omöjligt för det att anpassa sig till västerländska demokratiska principer.

Jag vill understryka att detta inte handlar om de vanliga muslimerna vi känner och har som vänner i vårt dagliga liv. Denna diskussion fokuserar på det bredare muslimska kollektivet och undersöker vad som kan ske när islam blir en växande och dominerande kraft inom en icke-islamisk nation. Detta inflytande börjar ofta gradvis och diskret, skyddat av kulturmarxistiska policyer. Till exempel stämplas ofta alla sanningar om islam som islamofobi, och andra tillgängliga verktyg används för att skydda gruppen tills den muslimska befolkningen når betydande storlek och inte längre behöver externt skydd.

Det vi har presenterat i detta dokument beskriver de troliga följderna av en stark muslimsk närvaro i ditt land. Även om de flesta individer i grunden är moderata, kommer ett religiöst element oundvikligen att uppstå, och de verkligheter vi ser i länder som Nigeria kan mycket väl bli vår egen.

Låt oss vara ärliga om detta faktum: Islam är både en politisk ideologi och en religion; det ena kan inte separeras från det andra. Denna oskiljbarhet kommer från Koranen själv, som inte bara ger andliga riktlinjer utan också politiska och juridiska system. Till exempel står det i Surah Al-Ma'idah (5:44): "Och de som inte dömer enligt vad Allah har uppenbarat - de är sannerligen de som är förnekarna." Detta vers visar Koranens direktiv om att styra baserat på islamisk lag (sharia). Att förstå denna dubbla natur är avgörande för att skapa informerade diskussioner och perspektiv, eftersom islam naturligt förenar tro med styre, lag och samhällsstruktur.

Om du som läsare har funderingar eller frågor kring informationen som presenteras här, uppmuntrar jag dig att utforska forskningen som finns tillgänglig på https://www.memri.org/tv och se om det finns några brister eller felaktigheter i det vi har delat.

Vi rekommenderar att du läser vår information med titeln: 'Ideologi, Ismer, Agendor, Vision' för att få en sammanhängande helhetsbild och förstå varför den politiska islamiska berättelsen har tillåtits påverka västerländsk och svensk liberal politik.